Ja, nu var det konstaterat i alla fall.
Jag kan ingenting om kameror!
Japp det är säkert, jag sällar mig till skaran av okunniga noviser som inte begriper ett dugg om kamerans fantastiska värld.
Jovisst, jag vet hur man fotograferar och byter objektiv och vilka objektiv som passar till vad och vad slutartid och bländaröppning och sånt där är för något MEN jag har inte en aning om hur kameran fungerar. Eller hade i alla fall, nu begriper jag lite bättre efter gårdagens och kvällens övningar med sensorrengöring.
Jag tar det hela från början. Jag upptäckte på mina makrobilder att jag hade en stor fläck på alla bilder, en fläck som inte kom från objektivet utan inifrån. Efter läsande på diverse expertisforum så konstaterade jag att det var sensorn som behövde en rengöring. Jag hade gjort det tidigare så det borde inte vara någon match. Eller rättare sagt TRODDE att jag rengjort sensorn tidigare.
Så här såg bilden ut från början (i går kväll alltså):
Efter en del blåsning med en lite blåsbälg typ revaxörblåsa fick jag iof bort det stora skräpet men inte blev det bättre. Nä nu dök det upp 2 stora strån istället.:
HJÄLP, detta var inte roligt alls. Så där såg det ut när jag gick och la mig igår kväll. Som tur är oroar jag mig sällan för sånt så det gick bra att sova i alla fall. I kväll tog jag nya tag med min eminenta D70.
Efter att ha blåst och blåst, tittat och tittat, lyst med ficklampa och blåst ännu mer så såg det lik förbannat likadant ut. Jag fick inte bort stråna. Jag såg dom inte heller. Efter att ha hållit på i över en timme la jag bort kameran och gjorde annat istället.
Då kom snilleblixten som gjorde att jag insåg min odiskutabla okunnighet. JAG HADE INTE BLÅST PÅ SENSORN. Jag hade blåst på sökaren (den del som sitter inne i kameran). Sensorn sitter ju skyddad på undersidan inne i kameran och syns ju naturligtvis bara när slutaren öppnas. Jag tog av objektivet igen (för sjuttielfte gången), ställde kameran i manuell och med slutartid på 30 sekunder och sen tittade jag in i kameran. Där, mitt på sensorn, låg det 2 helt synliga strån som skapat mig flera timmars oönskat extrajobb. Men samtidigt fick jag ju en lektion i hur kameran är uppbyggd.....
Efter 2 blåsningar med blåsbälgen såg det ut så här:
Nu finns det bara några små skräp kvar men dom får banne mig vara kvar för tillfället. Så himla petnoga får man inte vara och dessutom är det ytterst sällan man försöker fota en blå himmel.
Nåväl, slutet gott allting gott.
Hälsningar från Peter som funderar på att starta kurser i hur man rengör sensorer på digitalkameror........ (trial-by-error-kurser vill säga).
Det finns en speciell inställning i menyn som heter spegellås som fäller upp spegeln så att man kan blåsa på sensorn i lugn och ro. Jag har försökt att läsa alla instruktioner jag hittat om sensorrengöring men eftersom de instruktionerna varit för folk som redan kan så har det varken stått var sensorn sitter eller hur man gör för att fälla upp spegeln. Var sensorn satt borde jag ha kunnat räkna ut från början om jag bara tänkt efter litegrann. Att man kunde fälla upp spegeln hade jag nog inte hittat eftersom jag inte har någon instruktionsbok till kameran. Dessutom läste jag någonstans att sensorn kan dra till sig damm om man öppnar spegeln som jag gjorde dvs att ställa in slutartiden på max (eller bulb) eftersom sensorn på något vis aktiveras och blir statiskt laddad.
Men nu kan jag!
Tänk bara på att vända kameran upp och ned när man använder blåsmetoden. Dammet ramlar då förhoppningsvis ut ur kamerahuset annars flyttar man bara runt dammet som så småningom hamnar på sensorn igen.
Själv så använder jag en antistatborste, Arctic Butterfly 724 från Visibledust som fångar upp dammet.
http://www.atphototech.se/