Dag 1 Skaite-Muddusloubbal 16km
Kom fram till Skaite strax före tolv på torsdagen efter 27 mils sträckkörande hemifrån. Lite mör i rygg och ben pga min krånglande disk men efter lite stretching kändes det bättre. Jag packade färdigt ryggsäcken och läste informationsskylten om branden 2006. Såg att det kunde vara problem med att ta sig fram vissa sträckor längs den södra delen av leden men det spelade inte så stor roll eftersom jag inte planerat att gå där.
Redan efter ett par minuters promenad kom det första ”svåra” vägvalet. Ta den svåra stigen till höger längs ravinen eller den lättare stigen genom skogen. Naturligtvis valde jag den svåra stigen eftersom jag naturligtvis ville veta hur svår den var. Den visade sig vara rätt så jobbig även om jag testat betydligt svårare i mitt liv. Stigen vindlade sig upp och ner i små raviner med en hel del sten och rötter. Jag hade blivit varnad för rötterna men det värsta var nog stenarna. Väldigt jobbigt att gå och hela tiden måsta se sig för var man sätter ner fötterna för att slippa vricka någon fot. Det hade ju varit lyckat, att vricka foten första dagen.
Vägval
Jag gick i lugn takt eftersom jag inte kände någon som helst stress över att hinna någonstans till någon viss tid. Kul att komma över krönet till ravinen och för första gången få se och höra Muddusjokken, det kändes som något man längtat länge efter. Lite överraskande var det också att helt plötsligt stå där och se jokken. Stigen fortsatte upp längs jokken med avstickare in i skogen men nästan hela tiden hörde man jokkens närvaro långt nere i ravinen. Efter drygt två timmars vandring så stod jag där helt plötsligt vid det berömda Muddusfallet. Det slog mig då att jag nog aldrig sett en bild över fallet eftersom jag aldrig vetat att det fanns en ”pool” halvvägs. Fint var det helt klart och naturligtvis började jag genast grubbla över hur man skulle kunna ta sig ner i ravinen för att kunna ta häftiga bilder. Men det fick vänta, först väntade Fallkojan och lite lunch.
Muddusfallet
Muddusfallets "gästbok"
Framme vid Fallkojan gick jag in och tittade och slogs över vilken otroligt fin stuga det var. Ren och fräsch och betydligt större än vad jag hade trott i förväg. Kringbyggnaderna var också otroligt fina, helt klart skulle det gå att göra en stugtur här. Lunchen intogs vid bron över Muddusjokken i äkta Lars Monsen-stil dvs choklad, russin och vatten. Efter att ha käkat och vilat en stund så insåg jag att det fanns betydligt mer ork i benen så jag tänkte fortsätta en bit till. Halvvägs mot Muddusloubbal skulle det finnas en bro till över Muddusjokken och det skulle nog kunna bli en bra plats för nattlägret. Men nu visade det sig att den delen av leden var otroligt lättgången så när jag kom fram till bron fortsatte jag av bara farten och var framme vid Muddusloubbal omkring klockan 17.
Även den här stugan var otroligt fin men jag var lite tveksam till vattnet som fanns i brunnen utanför stugan. Det var en djup brunn och när jag tittade ner såg jag något äckligt som flöt på ytan. Usch, där skulle då inte jag dricka något vatten. I alla fall gick jag vidare mot fågeltornet och klättrade upp där. Utsikten var fin men eftersom jag inte kan något om fåglar så var det inte så intressant. Efter att ha stått däruppe en stund tyckte jag att jag hörde röster men jag kunde inte se en enda människa. Jag trodde att jag börjat hallucinera pga den höga höjden och gick därför ner igen. Jag fortsatte ut mot udden i Muddusloubbal och där träffade jag ”rösterna” som kom ifrån två fågelskådande umebor. Dom hade suttit längst ut på udden och lunchat och var nu på väg hem till tältet som fanns någonstans ute periferin. Vi pratade lite allmänt om Muddus och jag berättade att jag tyckte att stugorna var fina men att vattnet i brunnen såg äckligt ut eftersom något flöt på ytan. Dom tyckte att det var konstigt eftersom vattnet där brukade vara väldigt fint. Det kunde inte tänkas att det var is som flöt på ytan, undrade den ene? Shit, pommes frites så var man bortgjord. Såklart att det var is som låg och flöt (nästa dag kollade jag och det stämde).
Udden fick bli min lägerplats för natten och efter att ha spänt upp tarpen och hängmattan blev det dags för middag, potatismos och torkat renkött. När jag satt där och åt så hörde jag hur det plaskade en massa i vattnet så när jag ätit klart blev jag naturligtvis tvungen att gå och titta. Det visade sig var en otrolig mängd med sik som lekte. Åh, vad det började suga i fiskarnerven men det är ju tyvärr tvunget att vara fiskeförbud i svenska nationalparker. Men det skulle tyvärr bli värre. När jag satt och vilade på kvällen och hört det eviga plaskandet från siken under någon timmes tid så började det plaska ännu mer, rejäla stora plask. Det visade sig vara ett par rejält feta gäddor som bättrade på sitt magomfång genom att helt sonika simma in på det grunda vattnet och förse sig av de lekande sikarna.
Första nattlägret
Tröttheten kom dock smygande och det blev dags att lägga sig i hängmattan och sova och det var inga problem. Ganska snabbt sov jag och dag ett gick till sin ände.
Dag 2 Muddusloubbal – Nammajaure 14km
Vaknade kring sjutiden och det är förunderligt vad hängmattan gör underverk för min rygg. Kvällen före var jag sliten men nu kändes ryggen som ny igen. Åt gröt och mackor till frukost och tittade på sikarna som fortfarande höll på med sin orgie. Vilka uthålliga små rackare!
Kom iväg från lägret strax efter halv nio efter en frukost i lugn och ro. Började gå mot Manson och även den här delen av leden var otroligt lättgången. Såg spår efter björn i form av utrivna myrstackar och träd med klösmärken. Kändes lite otäckt men eftersom umeborna gått här dagen före så borde ju björnarna vara förvarnade om att det var människor i farten. Likt förbannat blev jag skiträdd när en tjädertupp startade ett par meter framför mig och försvann våldsamt flaxande in bland träden. Fy vad skogsfåglarna kan skrämmas!
Björnspår
Längs leden mot Manson fick jag bli rädd fler gånger eftersom jag stötte upp två tjäderhönor samt två oidentifierade skogsfåglar förutom tjädertuppen. Kul i alla fall att jag fick se skogsfåglar även om det inte är så ovanligt hemma heller.
Till Manson är det bara 5km så det var snabbt avklarat. Drack vatten ur den fina kallkällan i närheten av stugan. Den stugan höll också bra klass men var betydligt mindre, bara 3 bäddar. Gick vidare mot Nammavare efter en kort rast.
Stigen ändrade nu karaktär och blev lite mer kuperad och stenig, dock inte lika jobbig som Skaitedelen. Det syntes också på leden att den här delen av parken är betydligt mindre besökt än den västra. Stigen var smalare och inte lika upptrampad. Vid Tjourrevare blev det lunch och en stunds vila. Jag började känna mig lite sliten men det är förunderligt vad choklad kan ge snabb energi, ganska snart var jag uppe på benen igen på väg mot nästa stuga vid Nammavare.
Fallen bjässe
Stugan, som ligger vid sjön Ramsojaure, kom jag fram till vid halv två på eftermiddagen. Även denna stuga höll mycket bra klass, en trebäddarstuga även denna. Det skulle finnas en kallkälla här men den kunde jag inte hitta eftersom skylten ramlat ner. Jag följde ett par troliga stigar men hittade ingen kallkälla. Fyllde istället på vatten ur sjön och det var klart och gott.
Fortsatte mot Nammajaure och kom fram dit omkring tretiden. Det kändes som en liten tveksam plats för läger pga en massa myror och att det var så långt mellan träden vid sjön. Vatten fanns det i alla fall och till slut hittade jag två lämpliga träd inte så långt från sjön. Lite bekväm är jag trots allt och jag vill inte ha alltför långt från lägret ner till vattnet.
Äldre stuga, mycket mögel i taket
Det blev potatismos till middag igen men nu med nerskuren kryddsalami. Det var godare än torkat renkött eller så var jag helt enkelt bara hungrigare. På kvällen fick jag besök av en sjöfågel som tyckte att den säkraste platsen på hela sjön var nedanför mitt läger. Han simmade omkring ett par timmar i lugn och ro innan han till sist flög iväg för att söka en annan lugn plats.
Middag (mums)
Idag har jag inte träffat en enda människa och det känns lite mysko men samtidigt rätt så intressant. Man hinner tänka en hel del när man är själv men nog känns det konstigt att inte ha en enda människa att prata med. Det blev i alla fall en lugn kväll och det behövdes efter 3 mil på två dagar. Fötterna var ömma och ryggen värkte så det blev en tidig kväll efter ett par timmars eldande och framförallt ätande.
Dag 3 Nammajaure – Fallstugan
Sov ändå till tio i åtta och det kändes skönt att kunna sova så länge när man äntligen får lov till det. Normalt sett när man vet att man får sova hur länge man vill så lyckas man ju vakna jättetidigt. Jag hade dock sovit lite oroligt under natten eftersom jag fäst fotändan på sovsäcken lite för lågt så att jag höll på och skjutsade ner i sovsäcken ett par gånger under natten med resultat att jag vaknade av att luften inte var lika frisk och ren längre. Hmm, vad kan det bero på att luften inne i sovsäcken så fort blir dålig?
Fixade grötfrukost och packade ihop alla grejor och efter en timme ungefär var jag på väg igen. Leden blev nu lättgången igen där man långa stunder följde en höjd mot Fallstugan. Det var dock en hel del nerfallna träd här så det blev en del omvägar eller klättrande beroende på hur stora träden var. Blev skrämd av ännu en tjädertupp längs den här delen av stigen. Kom fram till Fallstugan strax efter halv tolv och åt lunch vid bron där jag åt lunch dag 1. Vid Fallkojan träffade jag en pensionär från Gällivare som satt och eldade. Han skulle bo i stugan den natten så vi satt och pratade en stund om ditt och datt.
Efter lunchen gick jag omkring en hel del i området kring Fallstugan. Jag hittade bland annat ett övergivet ugglebo vid den markerade tältplatsen som ligger en dryg kilometer väster om Fallstugan. En bit uppströms Muddusjokken hittade jag spår av bäver i form av ett bäverfällt träd och ett påbörjat. Själva bävern fick jag dock inte se.
Ugglebo
Min lägerplats hittade jag nerströms bron över Muddusjokken på den östra sidan. Där forsar jokken ganska vilt så det var en fröjd att sitta där på kvällen och se vattnets framfart. Tyvärr började det regna men det gick lika bra att sitta under tarpen och titta på jokken. En stor fördel med tarp istället för tält är ju att man har lika bra utsikt när man sitter under tarpen som bredvid.
Sista nattlägret
Trots nattens regnande så blev det en varm och skön natt. Inget underställ behövdes för att kunna sova ordentligt och vis av förra natten så satte jag upp fotändan i rätt höjd så att jag inte skjutsade ner i sovsäcken.
Dag 4 Fallstugan – Skaite 7km
Vaknade klockan sex och kände mig pigg och fräsch. Åt min vanliga grötfrukost på liggunderlaget vid jokken. Vilken härlig plats att äta frukost på!
Kom iväg kvart över sju och när jag passerade Fallstugan ville Gällivarebon hänga med mig ner till Skaite. Det var helt okej för mig att få lite vandringssällskap den korta biten ner till bilen. Vi valde den lättare stigen och trots att även den var stenig så var den betydligt lättare en den del som går närmare ravinen.
Det var en lätt vandring ner till bilen och vi kom fram ungefär kring tiotiden utan några missöden. Gällivarebon skulle stanna en stund nere vid rastplatsen och elda men jag begav mig hemåt till familjen.
På väg hem fick jag ge lift till en förtvivlad finländare vars motorcykel rasat strax utanför Jokkmokk. Han var från mellersta Finland och hade siktet inställt på Lofoten men tyvärr trodde han nog att hans semester var över nu och att det som återstod av tid och kassa skulle gå åt till att få hem motorcykeln. Jag lämnade honom på Statoil, tankade och styrde ut igen på den långa vägen hem till familj, dusch och rena kläder.
Ha det!
