I Malå har vi 2 strömmande vatten, Malån och Skäppträskån. Det är inga stora vatten, men det finns ett fint bestånd av harr och öring i åarna. Vattnen har använts under flugfisketävlingar, med EM och VM som höjdpunkter. Mycket jobb med restaurering har gjorts eftersom vattnen använts som flottningsleder under tidigare årtionden. Restaureringarna har väl inte alltid varit så lyckade eftersom det inte varit kvalificerad personal som utfört åtgärderna. Därför så har det mest fångats småfisk senaste åren även om en och annan lite större öring fångats.

I onsdags var jag och gumman ute med en "sörlänning" och fiskade, en "sörlänning" som dock efter att ha fyllt drygt 40 och med otaliga resor hit upp sen barnsben och med massor av timmar både vid Skäppträskån och Malån snarare kan räknas som "inföding" än "sörlänning". Men ändock "sörlänning"....

Vi fiskade länge och väl i Skäppträskån utan att få annat än småfisk och framåt elvatiden på kvällen blev jag och gumman less och lämnade "sörlänningen" själv vid ån. Han skulle testa på ett annat ställe, där han fiskat otaliga gånger utan ordentliga napp men på en forsnacke som han alltid gillat. Nu, i år, var det dessutom betydligt mer vatten än tidigare år så han trodde att det kanske skulle finnas chans på lite större öring nu, kanske ändå upp mot kilot....

Vi önskade honom lycka till och åkte hem till sängen. Precis när vi höll på att somna hörde jag att mobilen pep på nedervåningen....
- Vad är det nu då, undrade gumman?
- Det är säkert Thomas som fått en fisk, sa jag men jag orkade inte gå ner och kolla. Jag får säkert veta vad det var i morgon, tänkte jag och vände mig för att somna om.

Då pep telefonen igen. Fan också, jag måste nog kolla vad det är, det kan ju vara något viktigt. Jag gick ner och kollade det första meddelandet:
- "Dax att vakna skickar strax en bild".

Skulle precis till att kolla på nästa meddelande när telefonen ringde:
- Den är stor som fan, omkring 70 centimeter! Jag kommer till er så får ni se!

70 CENTIMETER!
Det var det jävligaste, vi som skojat om hur kul det skulle vara att få en på 1 kilo. Nu blev jag klarvaken, och letade fram kameran. Men vågen, var hade jag den? Ner i källaren, leta, leta, leta. Hittade vågen, stendöd, tom på batterier. Upp ur källaren, leta batterier, skruva isär vågen, byta batterier, testa. Jo, vågen funkade och precis då svängde bilen in på gården.

Jag och gumman gick ut och en "aning" uppspelt "sörlänning" studsade ut ur bilen och började berätta:
- Den högg precis när ni åkt, allra längst ut på forsnacken och Gud vad jag önskade att ni varit kvar och hjälpt mig med håvningen.

Han hade tunn tafs och tordes inte pressa alltför hårt men efter ungefär 45 minuter hade han fått fisken in mot fötterna så att han kunde håva den. Där ensam i mörkret var han på väg att skrika ut euforin men tänkte att det nog kunde missförstås och han ville inte ha dit några livräddare.

Fisken låg nu i en liten ICA-kasse i bagagen och den var helt enkelt groteskt stor. Att det överhuvudtaget skulle kunna simma så stora fiskar i den lilla ån hade jag aldrig ens kunnat fantisera om.

Vägning och mätning visade på 73cm och 3,96kilo.

Voine, voine.......

Thomas, med jätteöringen! Grattis!