Den 7 -12 maj var det dags för min äldre syster och mig att göra vår årliga försommartur för att skåda fåglar på Gotland. Det blev 5 intensiva dagar med skådande från morgon till kväll. Vi fick totalt se 95 arter och då lyckades vi inte se varken gråsparv eller pilfink. Det här är ungefär hälften av det totala antalet arter vi sett. Vi är alltså långt ifrån att komma med i någon 300-klubb. De senaste 3 åren har vi i alla fall blivit mycket bättre på att identifiera de arter vi redan sett och det är tillfredställande. Trots det brukar det bli några nya arter ibland, så även denna gång.

På Gotland blir det naturligt att spana in sjöfåglar och vadare men även en del småfåglar. Vi åkte runt till rätt många ställen och här är några höjdpunkter.

Klintehamn. Vi bodde i Klintehamn och Klinteviken är första stället där vi ställde upp tubkikaren. Här finns ett grundutbud av sjöfåglar: Ett 15-tal hägrar, många sothönor, gräsänder, knölsvanar, gravänder, viggar, bergänder, storskarvar och snatteränder.

Stånga returvattendammar. De ligger på vägen till vår favoritplats Lausviken så vi stannade till här där det brukar finnas doppingar. Vi såg skäggdopping och gråhakedopping, men inte någon smådopping som brukar finnas här.

Lausviken. Lausviken är väldigt långgrund och det finns sandbankar långt ut där vadare ofta håller till. Bland obsarna vi gjorde kan nämnas mängder av större strandpipare, myrspovar, rödbenor, grönbenor, gluttsnäppor, svartsnäppor, brushanar, drillsnäppor och skärfläckor. Vitkindade gäss i 1000-tal.

Det finns två fågeltorn i Lausviken. Vi brukar hålla till i det västligaste och fåglarna finns runt om. Så här kan utsikten se ut mot norr.

Hällarna söder om Visby. Lördag förmiddag 9 maj anordnade Gotlands Ornitologiska Förening, GOF, en fågelvandring på hällarna alldeles söder om Träffpunkt Gotland i södra Visby. Under guidad ledning fick vi lyssna till och se ett 25-tal småfåglar, bland annat törnsångare, ärtsångare, gransångare, lövsångare, skärpiplärka, sånglärka, ängspiplärka, gärdsmyg, koltrast och hämpling.  Åtminstone ett tag efter exkursionen tyckte jag mig kunna skilja en del av dem åt genom sången. Men för att befästa kunskapen behöver jag mycket mer övning.

Hoburgen. Här brukar det finnas mycket rovfågel särskilt på hösten. Den här gången såg vi inte en enda. Däremot såg vi en del sjöfågel, exempelvis svärta, sjöorre, alfågel och ejder. De två första liknar varandra mycket och kan vara svåra att skilja åt. Den här gången befann de sig bara ett par hundra meter bort och genom att vi kunde se båda arterna samtidigt i tubkikaren så fick vi ett bra tillfälle att identifiera dem båda.

Utsikt mot norr från Hoburgen.

Uppe på strandvallarna blommar våradonisen i maj.

Nedanför berget betade Vitkindade gäss på väg upp till norra ishavet. Hoburgens fyr i bakgrunden.

Det kalla havet gör att dimma mycket snabbt kan dra in över land.

Stockviken. Fågeltornet ligger på  vikens norra sida och mitt på dagen kan motljuset vara besvärande. Den här gången hade vi en osannolik tur genom två samtidiga tillfälligheter. Dels att det fanns ett par av vitvingade tärnor där och dels att det fanns två fågelexperter där som kunde visa oss dem. Annars hade vi aldrig sett dem. Vitvingade tärnor håller vanligtvis till i Ukraina och Vitryssland och observeras i Sverige bara någon enstaka gång om året om ens någon. Den ena experten, från Sundre fågelstation, visade oss tärnorna omgående i sin egen tubkikare. Tärnorna var snälla så vi fick se dem på ganska nära håll. Riktigt kul. Det är också ett exempel på den goda viljan som jag tycker finns mellan fågelskådare. Man delar med sig och hjälper varandra. Imponerande var också mängden vitkindade gäss, 10,000-tal.

Alvena lindaränge. Här satt vi några timmar i det gotländska änget och bara lyssnade till fåglarnas sång. Halsbandsflugsnappare fanns överallt.

Storsund. Storsund ligger i Gothems socken 16 km söder om Slite. Det är en före detta havsvik som genom landhöjningen avsnörts från havet och kommit att bli en insjö. Vid södra änden finns ett fågeltorn som man kommer till via en ca 500 m nyanlagd spång. Själva tornet är emellertid i dåligt skick och ska bytas ut. Sjön är ett tillhåll för hägrar och vi såg ett 50-tal, varav några ägrettehägrar. Det såg roligt ut med alla hägerhuvuden som stack upp här och var ur vassen.

Lina myr. Myren ligger 6 km väster om Storsund och är känd bland annat för härfåglar. Vi såg sångsvanar och enkelbeckasiner. Svenska Naturskyddsföreningen äger ett naturreservat här.

Allkivie änge. Det ligger i Endre socken 9 km öster om Visby. Här satt vi still ett par timmar framåt kvällskvisten och lyssnade till näktergalar som hördes samtidigt från flera olika håll.

McDonalds, Stora Wäsby. Rastplatsen ligger halvvägs mellan Stockholm och Uppsala. Där passar det bra för oss att vid midnatt dricka en kopp kaffe på hemvägen när vi åkt med kvällsbåten från Visby till Nynäshamn. För ett år sedan stannade vi till här och så fort vi öppnade bildörrarna hörde vi den mycket starka sången från en näktergal i buskarna alldeles intill. Det tyckte vi var en härlig och oväntad avslutning på fem dagars fågelskådning.

I år regnade det när vi stannade till. Jag sprang snabbt in och hämtade kaffet och skyndade tillbaka i regnet. Jag hann precis tänka att i år sjunger i alla fall inte näktergalen i det här regnet, då den precis satte igång som året innan! Vi drack vårt kaffe med nervevade rutor och lyssnade. Vem bryr sig om regnet när man kan sjunga?!