Jag bifogar med lite inspirerande bilder så ni ser vad vi har att längta till.
Så som livet borde vara och så som livet är
Hej!
Jag är en glad och utåtriktad fjällbrud som lever och verkar i härliga Funäsfjällen, där jag även är född och uppvuxen. Kärleken till fjällen och naturen har alltid funnits där sen barns ben. Friheten av att ha naturen så nära inpå och att tex kunna ta på sig skidorna utanför dörren är något som jag uppskattar och värderar högt. Intresset för friluftslivet har växt sig starkare och starkare med åren och även uppskattningen av den miljö man lever i blir större med åren. Jag har ett stort intresse för framförallt fjällvandring, cykling och skidåkning och allt detta har jag i princip på min bakgård. Självklart uppskattar jag att utforska nya miljöer också och söka nya utmaningar utanför min hemma plan.
Mina äventyr
Helags*5, toppen bestegs på 5 försöket
Vandring vid Lunndörren 2006
"Sarek" (7 dagar) 2007
Skidtur mellan Riksgränsen-Abisko2008
Vandring i Muddus Nationalpark 2008
Vandring Ryssland, Kolahalvön 2008
Skidtur till Sylarna 2009
Höstvandring Kebnekaise 2009
Grekland, Samos 2010
Paddling i Rogen 2010
Island 2010
Vandringar jag drömmer om
alperna
Inkaleden
BaseCamp MT Everest
Nya zeeland
Alaska
Intressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Turskidåkning, Navigering, Mountainbike, Paddling, Foto, Ridning, Resor, Längdskidåkning, telemark
Kategorier:
Etiketter:
Etiketter:
Ljusets återkomst - Snart är vårvinter här!
Känns skönt nu när den mörkaste tiden är över. Nu har vi en härlig vårvinter att se fram emot och längtan kan inte vara större. De långa mörka dagarna är nu förbi och nu väntar långa ljusa dagar och härliga upplevelser. Bara tanken att känna vårsolen bränna mot ansiktet fyller mig av anergi. Jag kan inte tänka mig en bättre energikälla än solens varma strålar en vacker vår vinterdag och med skidorna på färdas genom den underbara fjällvärld vi lever i. Gud vad jag längtar.
Full fart i skidspåret
Att åka skidor är bland det bästa jag vet och att nu ha möjlighet att göra det med hund gör skidåkningen ännu bättre, iaf om man har en hund som är villig att dra. Känslan att bara flyga upp över backarna är fantastisk. Du är knappt trött när du väl är uppe. I tidigare inlägg har jag beskrivit känlslan av att flåsande och med mjölksyra i benen försöka ta sig uppför backar mot Mittåkläpppen. Den känslan existerar inte riktigt när man har hund framför sig.
I Söndags gjorde jag med sällskap en härlig skidtur upp mot Mittåkläppen. Vädret var helt ok, lite lätt snöfall och bara några grader kallt. Som ni kanske förstår hade jag turen att få ha hunden framför mig. Mårran som hon heter, som är en 6 årig Alaskan Husky, är inte så drag villig om hon inte får ha någon framför sig drar. Så min käre karl fick äran att agera hare. Tillsammans med vänner och deras bekanta så var vi ett ganska stort sällskap som färdades uppför det långa, bitvis branta, backarna. I sällskapet fanns även två hundar till som sprang glatt och flåsande uppför backarna.
Skidor för hela slanten!
Kan inte annat säga att det svider rejält när man gjort en beställning på ett par skateskidor för x antal tusenlappar. Tänk vad dyrt ens fritidsintressen har blivit och det är ju nästan så man kan börja fundera på om det är värt att lägga ut så mycket pengar på ett par skidor.?
För någon vecka sedan avklarade jag skidpremiären för den här säsongen. Det blev en tur upp mot Mittåkläppen. För dem som åkt detta spår känner till att det är bara uppför det första fem kilometerna. Kanske inte det bästa sättet att inleda säsongen. Efter bara ett par hundra meter känner man hur mjölksyran börjar smyga sig på i benen. Armarna är alldelses stumma tekniken ska vi inte ens prata om. Bara hoppas att ingen ser när man flämtande försöker ta sig uppför de tuffa backarna. När jag sliter som mest uppför backarna tänker jag tillbaka på slutet av förra vintern när man bara flög uppför backarna på pigga ben och nu får man slita för varje meter.
Årets sista fjälltur?
Söndagen den 10/10 så begav sig jag och min käraste iväg för att bestiga Hamrafjällets topp. Vädret verkade lovande och rätt så skönt i luften. En perfekt dag för att ge sig ut på fjället helt enkelt.
För att få ett bra utgångsläge tog vi bilen upp till Fjällparkeringen i Tänndalen. På så sätt tog vi bra många höjdmeter och kunde börja vår vandring vid trädgränsen. Istället för att följa sommarleden mot Andersborg valde vi att ta en egen väg över myrarna. Det var ganska blött på sina ställen men med rätt skodon på fötterna så var det inga problem att ta sig fram. Backen och skogen runt omkring oss hade en grå svart nyans. Det enda som lyste upp var rönnarnas eldröda blad.
