Borta bra, men fjällen bäst

När man har vistas på en och samma plats väldigt länge så kan man känna att man inte uppskattar det som finns runt omkring lika mycket. Dessa känslor uppkommer framförallt mellan säsongerna när man bara går och inväntar sommaren eller vintern  Du känner att du bara längtar bort och vill se något annat.

Förra veckan var jag i Stockholm några dagar. Vistelsen var jobbrelaterad men det kändes ändå förvantaunsfullt att få komma till storstan där allt händer och framförallt få se och uppleva något annat. Bor man ute i bushen, långt från allt och alla kan iaf jag ibland börja fundera på varför vi bor där vi bor. Närmaste stad är 23 mil bort och det enda sättet att ta sig härifrån är att ta bussen eller köra bil. Det är ett helt dagsprojekt att ta sig någonstans. Det värsta  är ju dessa shoppingresor som innebär 50 mils bilåkning för en dags stressig shopping och det man kommer hem med är en tom plånbok och massa kvitton. Helt meningslöst

Själva resan till Stockholm var ju som vanligt ett dagsprojekt. Sex timmars körtid med bil på bitvis halkigt väglag. Efter ett par timmar börjar det krypa i benen och rastlösheten blir mer och mer uppenbar. När man väl sitter där i bilen önskar man inget annat än att man var ute på någon fjälltopp istället. Men bara tanken på att få komma bort och känna på storstadspulsen får mig att stå ut.

Efter några dagars vistelse i Stockholmstrakten så inser man ganska snabbt att man längar hem igen. Storstadstressen är inget som passar en fjällbrud. Visst har man allt man behöver och nära till allt, men jag saknar det som är viktigtaste i livet för att jag ska må bra. Alltså få röra sig fritt, andas in frisk luften, vistas i vacker orörd natur, riktigta fjälll, långa snörika vintrar, stora utrymmen, inga köer och framgförallt friheten!!!  Det är ju här jag ska bo. Så istället för att ställa sig frågan varför bor jag här, borde man ju istället ställa sig frågan varför ska jag bo någon annanstans?