Bussen var framme 13:10 i Hemavan. En skön korglift tog mig upp på kalfjället och Kungsleden.
Tyvärr hade jag läst tidtabellen fel och fick bekräftat att bussen hem faktiskt gick 13:20 följande dag! Skulle jag korta ner vandringen eller försöka anpassa mig på annat sätt?
Från bussen hade jag märkt att det var mer snö än jag trott. Allt över ca 1300m höjd verkade vara ganska vitt. Leden mot N.Sytertoppen är ganska brant bitvis och mina gympaskor halkiga i slask... Men vädret var i alla fall till och med bättre än prognosen!
Oerhört fint i Syterskalet. Tiden, den knappa tiden, stannade för en stund.
Jag är lite svag för höjdmetrar och halkade omärkbart in på leden mot toppen. Egentligen skulle jag ta ett beslut att antingen fortsätta in i Viterskalet eller gå mot toppen. Men det "bara blev så"...
Runt kl. 19 stod jag återigen på toppen av Västerbottens län och betraktade den K2-liknande siluetten som avbildade sig över slätten. För tretton år sedan stod jag där, men då tillsammans med ett 50-tal uniformerade värnpliktiga. Nu var jag nästan ensam. Bara en ung tysk klängde sig kvar en stund. Vi fotade varandra och samtalade en kort stund. Vindstilla...
Tysken var den enda som hade fullföljt leden från Syterstugan mot toppen. Några spår visade att folk hade vänt en bit upp på norra sidan av berget. Mycket snö. Skarsnö som inte bar. Knädjupt. Oro för stukningar när fötterna ideligen försvann ner mellan stenar djup under snön.
Kaffedalen 2.0? Jag kände mig trött. Det kostade kraft att bära med sig packningen i höjdled.
Solen kämpade för att hålla sig över Skraahpetjåhke i väst och i takt med att mina skor sjönk ned i snön, sjönk också insikten in om att jag inte skulle hinna så mycket längre denna kväll.
I passet mellan Morhtetjåhke och den namnlösa 1500m-toppen fann jag en spegelblank sjö med ett stycke lätt snötäckt och plan mark utmed östra sidan. Rinnande vatten porlade ett stenkast bort.
Österut badade Ammarnäsfjällen i den sena kvällsolen med sjön Rássjajavrrie i förgrunden
Tröttheten tog verkligen ut sin rätt denna kväll och jag orkade inte laga varm mat utan kröp ned i dunsäcken med enklare tilltugg. Jag låg med tältet öppet ett tag och njöt av den allt mer rodnande horisonten i öst...