Årets första uteövernattning: Årsjön, Tyresta.

5 mars var det dags för årets första uteövernattning! (Jag hade i och för sig övernattat i Ugglekojan i Paradiset några dagar tidigare, men en byggnad som har väggar, tak, en dörr som går att stänga och t o m en kamin för uppvärming går knappast att räkna som "utomhus"....)

Detta var typ två veckor tidigare än min "säsongspremiär" förra året (i slutet av mars, runt 27:de om jag minns rätt), men trots detta var det nu betydligt bättre och mer vårlikt väder än förra året – förra året drog jag till vindskyddet vid Lilla Horssjön i Mölnbo (ett av mina absoluta favoritställen!) under stor stress (MÅSTE HINNA MED TÅGET MÅSTE SOVA UTE IDAG) endast för att upptäcka när jag kom fram att jag glömt mitt gasolkök hemma, och att Lilla Horssjön var helt genomfrusen och väldigt svår att hämta vatten från. :-/ Med en temperatur på antagligen flertalet minusgrader och utan varmt vatten till te, soppa och tvätt blev det den gången en rejält kylig natt (och kall gröt och kallt kaffe till frukost) – inte en upplevelse jag ångrar (jag hade helt säkert mer ångrat att stanna hemma), men inte heller en upplevelse jag särskilt längtar efter att göra om.

I år hade jag bestämt mig för att förlägga säsongspremiären till Tyresta istället. Jag gillar i princip Tyresta, men problemet är ju ofta att det är väldigt, väldigt mycket folk där... Större delen av folkmängden kan man ju kanske undvika när man förlägger sina utflykter till typ dagtid vardagar, men samtidigt är stigarna ofta väldigt upptramapade och isiga på vintern (och leriga vår och höst), och det är oavsett väldigt sällsynt att få känna sig ensam där i trakten. Dock har jag flera gånger passerat vindskyddet vid Årsjön och tyckt att det ser mysigt ut, men har ändå inte direkt lockats av tanken på att övernatta där – med tanke på Tyrestas populäritet kändes risken överhängande att det skulle vara upptaget när man väl kom fram, eller att andra skulle dyka upp senare och också vilja sova där. (En risk man givetvis alltid tar i vindskydd – jag är ju helt på det klara med att alla som vill övernatta är välkomna så länge det finns plats, men eftersom jag drar till skogen i princip uteslutande för att få vara ensam och i fred så försöker jag ändå lägga upp mina övernattingar så att "risken" för sällskap blir så liten som möjligt.)

Men vad fan, tänkte jag vid ett tillfälle i höstas när jag åter passerade vindskyddet – en vardag i typ november eller mars, vad är oddsen, liksom? Då kan man väl iallafall våga hoppas på att det ska vara ledigt? Och eftersom det inte blev av under senhösten så var det ju helt upplagt att låta årets första övernattning gå av stapeln där helt enkelt.

Planen var att vara framme i Tyresta med bussen som anländer Tyresta by kl 16.30 – tyvärr lyckades jag ju missa denna med endast någon minuts marginal, varför jag helt enkelt fick traska de extra två kilometrarna från hållplatsen i Svartbäcken istället. Detta var egentligen bara trevligt – det var en väldigt fin kväll och solen låg lågt över åkrarna, och jag kände att det var helt rätt med en litet längre promenad innan jag kom fram till vindskyddet (den blev ju oavsett inte mer än ca 5 km) men samtidigt var jag givetvis en liten smula nervös över att vindskyddet skulle vara upptaget, då jag visste att jag skulle komma fram i princip precis när det blev mörkt: Om det visat sig vara upptaget hade alternativet varit att traska hela vägen tillbaka till Svartbäcken i mörkret med endast min billiga huvudlykta till hjälp. (Den billiga huvudlyktan funkar utmärkt när jag ligger i sovsäcken och läser, vilket är exakt vad jag vill ha den till, men ljuskäglan den kastar är inte speciellt stor eller effektiv när man går längst smala stigar i mörker). (Jag hade inte med tält heller, som jag nästan alltid annars har som "reserv" fast jag planerar att sova i vindskydd, denna gång helt enkelt eftersom det i Tyresta endast är tillåtet att tälta typ precis bredvid vindskyddet.)

När jag närmade mig parkeringen vid Tyresta började jag dock genast känna mig lugnad på den punkten – det var bara ett fåtal bilar på parkeringen, och i princip nästan inga männisor syntes till. När jag traskade i väg inöver skogen på den nedisade och hala vägen (det satt t o m en varningskylt där vägen började) stötte jag bara på någon enstaka människa den första kilometern eller så, sedan blev jag så ensam som jag någonsin känt mig i Tyresta, och t o m vid bålplatsen vid Bylsjön var det för en gångs skull helt tomt! Jag tog en kort paus innan jag fortsatte på den betydligt smalare (men fortsatt relativt nedisade) stigen den sista kilometern, och kom fram till vindskyddet vid 18, precis när det började mörkna.

Vindskyddet på kvällen när jag kom fram.

Årsjön på kvällen.

Jag kom snabbt i ordning för kvällen. Jag har ju gått förbi vindskyddet förr men nu när jag skulle övernatta uppskattade jag verkligen hur smart designat det var, litet annorlunda mot de vindskydd längst Sörmlandsleden där jag mestadels övernattat – detta vindskydd har två mindre väggar även på framsidan, som skyddar väldigt bra mot vinden, och dessutom ett "hål" i golvet i mitten som gör att det är väldigt lätt och smidigt att komma ut och in och där man kan stå upp under tak. Jag gillade det väldigt mycket!

Precis när jag hade lagt ut mitt liggunderlag och min sovsäck kom det förbi en joggare – jag hoppade till rejält när han sa hej, för jag märkte inte alls när han kom. Han frågade om jag möjligen hade skavsårsplåster – det hade jag inte, men några vanliga plåster hade jag lyckligtvis i utrustningen, som han tacksamt tog emot, innan hade fortsatte i riktning mot parkeringen.

Nu hade mörkret hunnit falla och jag kröp ned i sovsäcken och åt min medhavda middagssallad med likaledes medhavt knäckebröd, innan jag tände gasolköket för den obligatoriska koppen te – ingen kväll i skogen är komplett utan en kopp te! Jag hade dessutom med min en liten bit choklad (en Skotte) som jag inte alls känt mig särskilt sugen på när jag packade ner den hemma men bestämde mig för att ta med ändå, för säkerhets skull, och som mycket riktigt kändes betydligt mer lockande där i sovsäcken och skogen.

Det var en väldigt mysig kväll – boken jag hade med var bra, och temperaturen höll sig förvånansvärt varm (helt säkert över nollsträcken) även efter att det blivit mörkt. I min sovsäck med komforttemperatur -1 grad och dessutom med en extra innerpåse frös jag verkligen inte det minsta. Somnade redan vid 21.30 (inte så ovanligt tidigt för mig iofs...) - spratt till och vaknade med bultande hjäta utan att riktigt fatta varför vid 23, men somnade sedan om – vakande till igen vid 24 samt vid 05, till fullmåne och stjärnhimmel, men sov i princip väldigt gott hela natten, innan jag vaknade vid 7.45, en kvart innan jag ställt klockan (jag ville hinna med 10-bussen hemåt igen).

Det var strålande sol på morgonen, och underbart att vakna i skogen!

Vindskyddet på morgonen

Årsjön på morgonen

När jag satte i gång med min sedvaliga frukost kaffe och havregrynsgröt kunde jag dock registera det första (och enda) sträcket i räkingen för turen – nötterna jag hade tänkt mig att ha i gröten hade på ett mystiskt sätt försvunnit under natten... Först trodde jag att jag helt enkelt glömt dem hemma, men sen kunde jag identifiera plastpåsen som nötterna legat i – nu tom och med ett hål i... Den rimliga förklaringen var därmed att det helt enkelt varit en liten mus i farten, säkert väldigt lycklig över sitt fynd. Jag var först litet förvånad över att jag inte märkt något, då jag förvarat min frukost precis bredvid huvudet när jag sov (och väl mindes förra gången jag sov i vindskydd och stördes väldigt mycket av en mus som prasslade i mina grejer, tills jag "låste in" maten i ryggsäcken, och då istället fick min tvål och min hudsalva uppäten) – tills jag kom ihåg att jag mycket riktigt vaknat vid 23 av något som uppenbart skrämt mig även om jag då inte visste vad det var: helt säket var det då musen var förbi och tog mina nötter... :-/

Ja, ja – den här gången fick jag iallafall ha min tvål i fred, och gröten funkade trots allt även utan nötter, och jag hade en QuestBar i reserv som jag kunde dryga ut den med, men till nästa gång har jag nog lärt mig att inte ha något "stöldbegärligt" framme i vindskydd...

Så efter frukosten packade jag ihop och traskade tillbaka till busshållplatsen vid Tyresta by i det fina morgonvädret, och trots att de som sagt väldigt isiga vägarna och stigarna dämpade tempot något så hann jag utan problem med bussen som planerat.

Stigen längst Bylsjön på väg tillbaka mot busshållplatsen på morgonen.

Allt som allt: Mycket lyckat! :) Kändes inte alls lockande att behöva åka till jobbet i 12 dagar dagen efter (VILL MER SOVA I SKOGEN) men å andra sidan är det ju alltid bra att ha fler övernattningar att se fram emot när man kommer hem igen...