DESPERADO sjunger Johnny Cash i min dator. Från fantastiska Spotify såklart. Vad gjorde vi innan Spotify? Laddade ner egna cd-skivor till Itunes, köpte låtar från Itunes store eller, gud förbjude, laddade ner musik från diverse suspekta sajter. Efter att ha tittat på Jills veranda med Christian Gidlund igår vill man bara lyssna på countrytexter. Nu är inte Desperado en ”riktig” countrylåt men jag gillar Johnny Cash och hans version andas country. Apropå Jills veranda, så är det i mina ögon det bästa man kan se på tv just nu. Förutom att Jill gör det väldigt bra; tror jag att Agnes-Lo Åkerlind, som producent, har en stor del i succén. Och ja, jag har skrivit om programmet förut. Det är bra helt enkelt.
Det var allt för idag gällande tv och musik.
I tisdags bar det av till Vättern för paddling och tältning. Pether slet sig från fiskdisken en dag och gjorde mig sällskap under solen på tisdagen. Vårkänslorna gick att ta på när vi lämnade Bastedalens hamn och stävade ut mot den lilla skärgården.
Poogiesarna åkte på, vårkänslorna till trots. Kallt som f*n i vattnet.
Efter en lång solig lunch på utsidan av Aspön blev det varvet runt via Hjortholmen men där var det stopp.
Torrskodd uppsittning.
En ganska stor yta med is gjorde att vi fick paddla runt via farleden. Hur och när det blev is här, diskuterades livligt i vår lilla grupp.
Det närmade sig kväll och Pether gav sig av mot bilen och senare hemmet i Örebro. För min egen del väntande en tältnatt, den första för det här året. Lite väl långt in på nya året men nu skulle det äntligen bli av. Västsidan på Krokholmen fick det bli då vinden tilltagit från sydost. Och så här års är det rätt trevligt med läger på läsidor i skydd från vinden. Fick en liten touch av kvällssol medan jag satte upp tältet och förberedde brasan.
Det här är ett bra alternativ till tv-soffan. Rekommenderas.
Efter någon timme vid brasan lockar den här miljön starkt. Varmt och ombonat med alla nödvändiga saker inom räckhåll. Lite läsning av den goda boken man har med sig och sedan somna till vågornas kluckande. Livskvalitet.
Torka tält och äta grötfrukost vid morgonbrasan i lugn och ro. En fördel med att vara ensam; jag bestämmer var och hur länge jag äter frukost.
Trots en grå morgon med lite dimma blev även detta en trevlig paddeldag. Passade på att gå in i Vänneviken, som är en del av Harge uddars naturreservat. Väldigt fin sandbotten i hela viken. Känns lite udda såhär i februari, men inte mig emot med lite tidig vår.
Apropå min liknelse med San Diego häromsistens, så gick jag en sväng med snöskor i Kilsbergen i måndags. Havet eller bergen, som han sa den gode Backman.
En stig på gps:en var en bäck i snösmältningen.
/J
Detta är ett inlägg från min blogg: www.karlasblogg.com
