27/10 kl. 21.32
Vilken dag….
Vaknade av några tuppar som gal utanför fönstret kl 05.45, gick upp och kollade hur staden såg ut när det ljusnat. Vi befann oss i staden Barong Tonkok. En typisk bygata i ett samhälle i Borneo.. skulle jag förklara det som. Ganska lugnt ute fortfarande bara några hundar som luffsade omkring.
Ganska mycket rök i luften från bränderna. Vi såg en hel del små bränder på vägen hit från Balikpapan, en del var precis vid vägen. Vi stannade vid ett litet hus där vi köpte en kaffe, mannen i huset var orolig över branden som var precis bakom huset. Han hade även planterat träd som han skulle skörda frukt ifrån, allt var i fara för branden. Väldigt mycket rök i luften just där…
Hur som helst, kl 07.00 kom en kille på hotellet med frukost. En Donat och en kaka med sockrat te… lovely. Denna resa har jag förberett mig. Så hämtade mina havregryn och russin och gjorde gröt i stället. Perfekt.
08.15 gav vi oss iväg. Besökte ett Longhouse, Longhouse är typiska boenden i Dayakbyar. Där bor de flera familjer som i små lägenheter och olika ceremonier håller till där.
Vidare till ett sjukhus där Rusdys frus systerson låg då han var ganska allvarligt sjuk.
En reflektion var att vi ska vara tacksamma för våra sjukhus…. Huuu, varmt, skitigt, gammalt…
Dags för lunch, stannade vid en marknad och åt en supergod fisk!
Sen åkte vi till en Dayakby i närheten där det just idag skulle hållas en begravningsceremoni. Detta händer inte ofta så vi hade tur!
Ceremonin kan hållas flera år efter att personen har dött på grund av att de ej haft pengar innan.
Detta var en upplevelse… både kul och väldigt hemskt… hoppas jag ej får mardrömmar!
Det började med att vi gick upp för en trappa in i ett Longhouse där det satt några män i en ring runt en totempåle och spelade på olika trummor.
Samtidigt gick ca 8 personer omkring och utförde någon slags ritual. Utanför på terrassen låg en gris med ihop bundna ben samt en höna som var fastbunden bredvid grisen i ett kort snöre. Båda hade smått panik av varandra och alla människor. Där var även en väldigt speciell man med ett fåtal tänder kvar som höll i en kniv och en spetsig pinne, han log väldigt stort mot mig så fort jag tittade på honom och jag log tillbaka.
Det jag inte visste var att det var den mannen som skulle få min mage att vända sig några minuter senare.
Helt plötsligt tog han den spetsiga pinnen och stack in i grisen som skrek det hemskaste skrik jag någonsin hört. Jag blev först chockad och stod kvar för att sedan vända och tränga mig igenom folkmassan bort därifrån. Gick in i den stora hallen där männen trummade i takt med att de andra fortsatte sin ritual…
Jag försökte fota allt jag såg för att tänka på annat och hålla tillbaka tårarna. Jag vet ju att detta tillhör deras tradition och ceremoni men näää det där kan jag inte se.
Sedan kom alla gående förbi mig och gick mot en dörr som ledde till bakgården av huset. En kvinna vinkade till mig att följa med.
Bakom huset var det mer folk och de hade förberett fler grisar och hönor och olika typer av traditionella föremål. Där på bakgården fortsatte ritualerna och efter en stund såg jag mannen med det stora leendet och den vassa pinnen, Jag fattade att det var dags igen… Just då filmade jag och lät den vara på för att få med detta på film. Jag kunde dock inte titta och tillslut gick jag bort så Rusdys kompis fick fortsätta filma åt mig. Usch!
Vi var kvar där ett tag för att invänta fler ceremonier.
Förr så var Dayaker headhunters, då det var status att komma tillbaka till byn med ett huvud från en annan by. Speciellt värdefullt var huvuden från kvinnor och barn. Nu har de som tur var slutat med det och använder bufflar istället… stackars bufflar!
Hur som helst så stod det en buffel fastbunden ute på gården så jag förstod att den gick samma öde tillmötes som grisarna.
Medan vi väntade så kom några droppar regn för att sedan bli ett skyfall! Första regnet på 6 månader!! Alla blev glada =)
Sen var det dags för buffelceremonin… jag fasade en del för detta och tänkte att den skulle få halsen avskuren av ”The killer machine” som vi kallade mannen som dödat grisarna.
Men nä, buffeln skulle om möjligt få en värre död… den var fastbunden i ett långt rep så han bara kunde springa runt en totempåle med ca 20m rep. På ca 4-5 ställen stod män med svärd. När buffeln attackerade mot dem högg de buffeln, så han sprang vidare och blev stucken av nästa.. när jag såg detta vände jag direkt.
Vill och kan inte se detta.
Jag gick in under taket och tittade på smycken istället… sen åkte vi därifrån. Smått chockad.. glad att fått uppleva denna ceremoni men lite ärrad av dessa ritualer och sätt att plåga djuren.
Jag är här för att jag vill uppleva Borneos traditioner.. nu fick jag det.
Nu sitter jag utanför vårt lilla hus där vi ska övernatta. (homestay) Vi befinner oss i ett Dayaksamhälle, en mysig liten by med hönor och grisar på bakgården.
I morgon ska vi ut i djungeln så då blir det övernattning utomhus. Spännande!
Huset vi bor i inatt
Kvinnan till höger äger huset vi bor i, super gullig!
