Explorer of Sweden 25/4 2010, mitt mellan Azorerna o Engelska kanalen:
----
Mitt i natten ökar lutningen på båten rejält, Jag som inte fällt upp brädan på min kojen famlar efter något att hålla i för att slippa ramla ner från övervåningen. Madrassen fungerar halvdant o en sekunden senare blir jag klarvaken, sjöstuvade väskor o andra saker rasar runt omkring mig, det skvalar på ett kraftigt annorlunda sätt utanför skrovet o visst lutar vi inte bara galet mycket sidlänges utan även framåt??
Jag kastar mig ur sängen o möter ute i skansen förutom vaktansvariga, kapten o vice skeppare som rusar som skållade råttor. Ingen hinner förklara om vi verkligen sjunker, har man över bord eller vad som sker.
Yrvaket inser jag att jag inte direkt är förberedd på att agera ute på däck i mina underkläder. Hinner inte nu,,…. Rusar upp i styrhytten o får ett bekräftande på att vi inte sjunker.
Det stormar rejält, sjön är hög o det haglar hårt. Vice skeppare har tagit över styrningen, vi faller av, seglen fladdrar okontrollerat och vi fått igång motorn för att bibehålla nån slags styrfart i ovädret. Det blixtrar o smäller omkring oss och radaren är full av intressanta objekt som drar förbi. Förvirringen är stor men jag förstår efter ett tag att vi varken sjunker; -Vi har drabbats av en så kallad Squal. När jag höll på falla ur kojen ”broshade” vi ( båten får så mycket vind i seglet att det trycks ner mot vattenytan) men innan det gick helt överstyr lyckades båten kränga upp igen.
Vi lyckas såsmåningom få tag på skotet, går upp mot vinden o börjar rulla in Genouan, bara för att åter tappa kontrollen på styrningen i mörkret; vi gippar. Storseglet smäller och bommen far, nu är det på riktigt,… Efter att ha hållit sig lugnare än man kunnat föreställa sig levererar nu Atlanten det jag i mina föraningar fantiserat fram. Jag förbereder mig på det värsta och tänker snabbt igenom mina roller vid de olika nödscenarior som kan dyka upp o vi tränat igenom.
Nu verkar denna lokala storm dra vidare och vi får åter koll på båten. Konstigt nog så verkar inget ha gått sönder… inte ens skotet, någon skotvagn eller seglet! Helt fantastiskt, från att gå ifrån sjunkande scenario till att stormen inte tagit något offer överhuvudtaget.. bara några förvirrade och ytterst adrenalinstinna besättningsmedlemmar. Radarekona med fler Squals verkar dra vidare och haglet upphör.
Det tar lite tid att somna sedan! Trygga välbyggda Explorer som jag inte bekymrat mig om kapaciteten att rida ut oväder och de flesta motgångar var
----------
Vilken dag, först strålande Gennakersegling i toppenväder. WWF-pandan hade alltför länge legat i koma i förstuven och gjorde jobbet galant medan besättningen fick en fin dag på soldäck…. Så länge att denne inte ville ner sedan. Strumpan som skall samla in seglet hade fastnat längst upp, vi fick göra en speciallösning i solnedgången o jobba ner seglet för hand. Som på gamla goda tiden innan hydrualiska lösningar och automatik tagit över! Lite skoj!
Även Biscaya bukten har hållit sig lugn o vindarna har legat till vår fördel. Även denna sträcka har vi kunnat segla i stort sett hela vägen. Nu ligger vi med västliga vindar o närmar oss engelska kanalen. Det har börjat dyka upp fler o fler båtar. Lanternorna stämmer oftast. Men att ha hjälp av GPS, Radar, AIS och VHF-radion är fantastiska hjälpmedel och fasciliteter! Utan dem hade vår färd blivit bra mycket krångligare.
Som ikväll tex när dimman ligger tjock som grädde utanför… Hur gjorde man egentligen förr i tiden? Kapten förklarar att om man verkligen gav sig ut i dimman så var det till att ställa sig längst fram o hålla utkik samt tuta i mistluren så båtar som var ute hörde varandra när man nu inte ens ser lanternorna. Det är mycket tankar som går till sådant!
Just ikväll ställs vi inför div utmaningar som hade varit riktigt krångliga att lösa utan! Det dyker upp mindre fiskebåtar här utanför Channel Islands som hamnar precis i vår kurslinje…. DÅ de inte har någon identifieringssystem via AIS o radarn tycker de mest ligger o svajjar utan nån spec riktning o fart så har det blivit att vi ligger o avvaktar tills det bara är nån halv sjömil kvar. Spökskeppen har vi sedan försölt orma oss runt. Hitills har det gått fint utan att vi behövt gå ut på fördäck o spana i dimman m ljuda m mistluren, ibland var det inte bättre förr!
Så hörs utrop på VHF’en här på vårt nattpass,… Nu är det en båt i sjönöd som engelska räddningsverket är på jakt eftyer, Vår position är inte tilräcklig för att hjälpa till, men en fiskebåt ligger närmare iaf. Verkar som det blir en lyckad räddning av deras drivande båt. Tänker för mig själv att detta kunde ha varit oss för några dagar sedan om vi inte ridit ut Squalstormen så utgången blivit en annan än de nu mer spännande men positiva minnena som de nu blivit!
1400sjömil o 9 dagar på sjön har det blivit!
Kändes otroligt skönt att lämna faial o land faktiskt när vi väl gav oss iväg! Det är ett härligt liv på havet. Rätt likt att vara ute på tur på fjället! Mycket likheter finns det!
Nu när vi närmar oss Cherbourg som blir vårt nästa stopp har vi fortfarande mängder av mat o tom frukt kvar! För ovanlighetens skull. Det blir verkligen ingen skörbjugg på den här resan 2-3 rätters middagar flera gånger i veckan! Helt enkelt mindre konserver o torrmat än vi ställt in oss på! Men eftersom det nu endast är 1,5 v kvar på Explorers Nordostpassage/ jordenrunt segling börjar det bli dags att tömma skafferierna.. >Kanske inte blir lika mkt uppbunkring här iFrankrike,,,, In o vänta på väder sedan nordsjön hem! Blir kanon det här!
