Så  var  det  gjort!  Efter en knapp vecka på Bermuda  hade  vi bunkrat, slipat , fixat o bunkrat  upp oss inför  veckorna  på det  öppna  havet. Atlanten, ett av  de  sju världshaven...  Den  där  resan som det  bara  drömts  om sedan man fick lite koll på jordens geografi i högstadiet, var nu kommen.

Som hyffsad  orutinerad seglare men  bergsgalen friluftsare så får jag  säga  att det  trots allt flytit  otroligt fint! Kan konstatera att naturens krafter kan vara lika rejäla på havet som i bergen!

För  att  ta  oss över  delade  vi upp besättningen i tre  vaktlag  som navigerade o seglade Explorer  i fyra  tim två gånger  / dygn.

Jag, Linnea o Oskar ( som  varit  med  på båten sedan Alaska där  Nordpassage-expeditionen "slutade")   Började  med  04-8.00/ 16- 20.00 passen. Därav  blev  dygnen uppdelade på tidiga kvällar, sova 6-7tim, jobba fyra o sedan sova 2-3 tim till på förmiddagen direkt efter man gått av  passet. Vi hade även ett rullande schema på matlagning, disk o brödbak.

Efter en fin snorkling på ett rev utanför ön så lämnade  vi Bermuda kl 17.00  den 31/3 i solig slör (vinden låg på SV 6m/s dvs snett bakifrån) på Babords bog. Alla  är  spänt nytfikna på hur det  skall kännas  i kroppen när  rullningarna nu var igång. Sjösjuke plåster på o tabletter intogs. Jag  hade  glömt mina o tänkte  vänta  lite med att inta  något  tills jag fick se hur kroppen reagerade. Efter mkt diskussioner runt det hela o flera som började  må dåligt så blev balanssinnet rullande. Inget illamående men kräksjuk.....

Disken för kvällen stod  på mig; -att stå nere i ett rullande kök var inte direkt det optimala att göra. Spydde tre gånger  den kvällen o några till nästa morgon. Att sitta ner o spana på kusten överdäck el ligga ner i sängen var lugnande iaf,...  så tack o lov gick det sova!

Delfiner o fåglar ( Atlantic spotted-  & Long beaked Dolphins,  tärnor, paradisfåglar, sulor mm)  mötte  upp oss stundvis under vägen och var hemskt  glatt inslag i den annars  väldigt tomma  horisonten. Däremot så såg den olika ut  olika dagar, beroende på väder o vind, Man blev hemskt  glad över vackra moln o omväxlande vind!

Några skepp o fartyg  möttes; Bland annat pep radarn plötsligt att vi låg på kollisionskurs m "Bow Riyad" ett lastfartyg med hälso o miljöfarlig last som var på väg från Turkiet till New York. Tack o lov för  radarn o autopiloten! Detta gjorde att passen blev något mindre komplexa o att man självklart fortfarande måste hålla utsikt men även kunde fixa med annt som behövdes göras.

Ganska snart bytte  svängde  vinden om till Bidevind ( Nordostlig) o vi bytte bog till Styrbord som vi sedan låg på HELA VÄGEN över!  ( insåg ganska  snabbt att jag valt fel sida vad det gällde  kojplats, fick ligga o gnugga mot en uppfälld  planka under de hårt lutande nätterna)

Fantastiskt nog kunde  vi segla i stort sett alla de 2000sjömilen( ca 360mil) fram till Azorerna o Faial. Att ta sig över en sådan stor sträcka med vindens kraft känns väldigt fint, naturligt, minimal miljöpåverkan o ger stora upplevelser.

Inför seglingen så hade  jag o min bergskompis o parhäst Linnea  gått igenom äventyret o vad  vi kunnat  vänta oss.
Största utmaningen trodde  vi båda skulle bli att vara fast på dessa fåtal kvadratmeter, utan möjlighet till träna ordentligt och att inte kunna komma längra ifrån närmsta besättningsdeltagare än 5 m!! Dvs hålla igång o hålla  sams m folk.

Denna besättning på 8 personer kände jag ju bara tre av sedan tidigare, dessa människor var verkligen av den typen jag önskade. Men när vi möttes upp o började ta oss igenom vardagen o de utmaningar o äventyr som väntade så kan jag inte säga annat än att de tgått otroligt bra. Fantastiska människor o mycket tid till eftertanke om livet därhemma, nära o kära. Bland annat pluggar två av killarna positiv psykologi o därav har diskussionerna o bokplöjandet handlat otroligt mycket om Lycka, relationer och positiv utveckling. Kunde inte bli mycket bättre!

Vad det gäller det fysiska så visade det sig snart att en rullande segelbåt ger otroligt mycket mer fysiskt stimulans än jag kunnat  ana! Det är som att ständigt hålla balans, mage o rygg fick stabiliserande träning i alla vakna minutrar. De hårdare dagarna så är hela livet på båten som att leda en klätterled. Man håller fast sig i vad du hittar o ser till att alltid ha tre fasta punkter innan byter grepp.  Utöver detta så har både jag o Linnea rehabträningar o div övningar för oss i vårt lilla "gym" på akterdäck i forma av gummiband o div innovativa lösningar!

Halvvägs över havet så råkade vi aktivera SPOT'ens nödknapp ( en sorts GPS som kan markera din resa samt skicka ut ett larm om något går fel) o ett larm utgick till SOS o till Ola. Vi trycker ju vanligen en waypoint på denna vid skiftbyte var 4e timme o vi uppfattade inte misstaget om fletryckninge förrän SMS om att ringa Ola pepprade vår satellittelefon o Skinnet snabbt ringde upp yrvaket o undrade hur vi mådde. Intressant att se hur den fungerar iaf! :)

Under Påsken stormade  det på rejält så vi fick skjuta  upp middagen till vår halvvägsfest nån dag senare. Dock blev  det Godisäggletning i svajjningarna...

Det  mesta på Explorer of Sweden är utbytt, renoverat, tillfixat el nytt  inför Expeditionen förra sommaren, o med stålskrovet och det rustika bygget känns hon väldigt  stabil att framföra  i hårt väder. De utmaningar som dykt upp undervägs har varit vattentömning ur ankarspel,två skotvagnar  som mitt i natten rivits loss så vi fått spänna ner både Genoua och Cutterseglet på nytt o lite innovativt sätt.

I övrigt har vind o väder gjort att seglingen gick nästan för bra. Vi tampades med stora vågor o hård motvind endast någon dag av dessa 13 det  tog att ta sig fram till Europa, Azorerna och land. Har varit en utmaning att få mig själv att sluta gunga nu när man väl har fast mark under fötterna! :)