Krasch, boom, bang.

Jag sitter på planet och inflygningen till Arlanda har precis börjat. Visst, mitt hjärta har protesterat en del den senaste tiden, men inget lite vila inte rår på. När det börjar rusa och inte ger med sig blir det snabbt allvar och någonstans i bakgrunden hör jag kaptenen nämna något om läkare som ska in så fort vi landat. 

Denna dramatiska upplevelse blev den klocka som ringde högst. Äntligen tog jag tag i något jag borde tagit tag i långt tidigare. Min längtan ut i naturen, återuppväcka upp min inneboende nyfikenhet, mitt mod och min passion. Att våga ta sig vidare trots att man passerat 50, förmågor som jag delvis satt på "hold" för ett liv i bekvämlighet. 

Så nu när jag långsamt repar mig har jag fattat nya beslut. Att  anta utmaningen, se denna händelse som en gåva, lyssna och förändra. Det behöver inte innebära drastiska beslut men jag är övertygad om att när man hamnar i denna situation så säger livet till dig att göra saker annorlunda. Annars är du snart tillbaka i samma utgångsläge för då har du ju bara vilat lite..

Nu väntar ett år på Fjäll och Vildmarksledarutbildningen i Malung. Som jag längtar. Denna blogg kommer att handla om mitt äventyr där, om boreout,  om guidade turer när och fjärran, om att våga när livet passerat 50 och du är som bäst, om att ta stegen in genom den öppnade dörren och om hur viktigt det är att lyssna.

Ungefär så.