TGO-magasinet

Jag läste en artikel om GR54 av författaren Kev Reynolds i brittiska friluftstidningen, The Great Outdoor Magazine år 2008. I artikeln presenterade Kev Reynolds en led som han själv höll på att skriva en guidebok om. Leden är drygt 17,6 mil lång och för  varje etapp är det minst ett bergpass att passera över. Det är inte ovanligt att man passerar över pass mellan 2000-2700 möh. GR54-leden innebär också en bestigning på totalt 12 800 meter. Leden går runt franska nationalparken Ècrins. Leden startar och avslutar i Bourg d’Oisans. Att fullfölja leden tar 10-12 dagar om man ska följa den officiella (och franska) beskrivningen. Reynolds ger dock ytterligare ett förslag i sin bok där man kan utföra turen på 13 dagar. Han anser, för att få mer utav leden kan man dela ytterligare flera etapper på leden på egen hand. Man kan fullfölja leden med extremt lätt packning då det finns refuge, gîte och hotell längs hela leden. Så egentligen behövs inte tält.

Byn Clavans-Le-Haut med Col Nazié & Plateau d'Emparis i bakgrunden.

Tre veckor

 Själv gick jag hela GR54-leden på tre veckor. Flera gånger gick jag bara halva etappen. Jag tältade om det var ett fint ställe. Om man följer den officiella beskrivningen strikt, då blir det tufft och etapperna långa. Jag ville hellre njuta av naturen och miljön i franska Alperna, därför tog jag det lugnt och eftersom jag hade tält med mig så var jag väldigt flexibel. Första veckan gick jag solo och andra veckan kom en vän från Sverige och vi gick tillsammans i två veckor. Vi övernattade i gîte, tält och refuge. Att inte följa den officiella beskrivningen och istället bestämma sin egen takt under vandringen gav mycket.

Pointe de l'Alpe 3024 m

Under turen

Vi hade strålande väder varje dag, inget regn. De nätterna vi sov ute i tält var väldigt stilla och lugna. Inget åskväder och natthimlen var klar och stjärnorna var vackra. På dagarna var det ofta varmt. Vi drack mycket vatten, minst 2 liter om dan. Leden är tydligt markerad och skyltad så det är svårt att missa den. Uppe på bergen var det svalare men desto varmare nere i dalen. Utsikten var lika härlig och imponerande varje dag. 

Tydliga skyltar och markeringar längs hela leden.

Alpbyar och möten med andra vandrare

Människor vi mötte under vandringens gång var varma och trevliga. Även värdar på de ställen vi övernattade bemötte oss väldigt bra. Middagar i refuge och gîte var alltid sociala då man delar bord med andra vandrare. Vissa alpbyar var charmiga, en by var hamlet vilket betyder en liten by utan kyrka, vissa var små bondesamhällen eller bara ett litet samhälle helt enkelt. De förhöjde upplevelsen av alpvandringen – att man passerade små samhällen som man skulle inte göra i vanliga fall.  

Valsenestre (hamlet)

Jag kommer definitivt vandra flera gånger i Alperna. Detta är bara en början!

/J