Det finns så otroligt många lockande alternativ att välja mellan när det gäller vandring. I mitt huvud snurrar det olika leder hela tiden och när jag läser ett namn på en led jag inte hört om förr måste jag genast googla med påföljden att jag tänker ”Den måste jag gå!”

Jag blir som ett barn i en godisbutik!

Lyckan av att vara mitt i allt det goda.

Vetskapen att allt detta finns där för att jag ska kunna välja.

Spänningen i att titta och känna efter, vilken ska jag ta?

Känslan av rikedom, rik på valmöjligheter.

Känslan i att valet bara är mitt, jag har friheten att välja vad jag vill!

Ja! Jag är som ett barn i en godisbutik!

För plötsligt finns det för många val, oron över att ”välja fel”

Så likt ett barn snurrar jag runt bland alla val i en beslutsångest som resulterar med att stressen gör så att jag bara hugger något i högen.

Det blir sällan fel, eller har aldrig hänt att det blivit fel.

För en vandring kan aldrig bli fel. En vandring smakar sällan beskt eller surt.

Jag blir lycklig av att packa min ryggsäck, jag ler när jag klär på mig mina vandringskläder och jag fylls av tacksamhet när jag knyter mina kängor.

Att lämna en tältplats, eller lämna en led, avsluta en vandring är som att säga hejdå till ett hem, en vän. Lite sorg, lite vemod men även glädje över att få ta del av denna bit av vår vackra jord.

För att i nästa stund känna spänningen över att nu! Nu finns det en annan del av landet som väntar på mitt besök!