Härom dagen var det dags för tänja lite på gränserna och springa längre än jag någonsin gjort förut. Har sprungit östgötaleden från båda håll in mot Åtvidaberg förut. Tidigare har jag med Team NH Runners tagit tåget till Falerum och sprungit till Åtvidaberg. Idag följde jag med tåget lite längre, till Överrum och planen var att ta mig tillbaka springande på först Tjustleden till Falerum och sedan vidare på östgötaöleden hem till Åtvidaberg. Klockan ringde väl egentligen väl tidigt för att vara på lovet men morgontåget gick 06.15 från Åtvidaberg så det fick bli en tidig morgon. Det var kallt och svårt att klä sig och jag skulle bli tvungen att bära på alla kläder som jag tog på mig. Det blev en kompromiss, jag fick väl frysa lite i väntan på tåget. Framme i Överum starx innan 07.00 och kom igång strax därefter. Tog väl 1,5 km inne i Överum innan man kommer fram till Tjustleden. Både Tjustleden och Östgötaleden är inga leder som sköts med några tätare mellanrum och det var inte helt lättsprunget och lättnavigerat den första milen. Vissa delar av leden är ordentligt trixig och ganska kuperat.
Det är ju o andra sidan ingen led som ska vara anpassad för löpning utan vandring. Det var oerhört mycket nerblåsta träd på den första delen av Tjustleden. Det blev dock bättre när man passerat över 35:an och sprang mer norrut mot Falerum. Den roligaste sträckningen är ju den som är inemot Falerum i Uknadalen med mycket kuperat och härliga vyer. Däremot är de långa vägpartierna bl.a efter Falerum förbi Gärserum ganska tråkiga i jämförelse med löpningen på stigar. Det blev verkligen en kanondag med avslutningsvis lite ömma fötter och lite småstelt här o där. Det blev även ett distansrekord med dryga 53 km vilket är mer än det borde blivit...
