Tänkte skriva en resension av Hetta-pallas leden som går i norra Finland. Det finns faktiskt en hel del info att få på utinaturen.fi och även på Svenska! Dom har även info om dom flesta vandringsleder i Finland men dock så är det värre att få tag på resensioner på svenska och google translet är inte heller alltid till så god hjälp.

Kort och gott så finns Hetta-pallas leden i Finlands tredje största Nationalpark och leden är ca 55 kilometer lång, miljön på leden varierar kraftigt allt från djupa dalar till kalfjäll, även fast leden är relativt nära till civilationen så får man vildmarks känsla, telefon mottaging finns i större utsträcking av vandingsleden men på ett fåtal ställen är den stort sätt obefintlig. Leden har närt mellan stugorna och där finns det flesta bekvämligheter så som t:ex wc eller sopstationer, vid Hannukuru så finns det även bastu för dom som är intresserade och så kan man även simma Haukkajärvi vid bastun.

Iallafall så började vi vår resa 19.8 från Kristinestad jag plockade upp min kompis från hans hem vid 7:30 tiden, vi hade en lång resa framför oss på ca 850km vilket skulle ta i stora drag att köra ca 11 timmar om vi körde allt i ett sträck, men efter lite raster längs vägen så var vi framme vid hotellet i Pallas runt 21:00 på kvällen.

Framme vid hotellet i Pallas.

Ren framför hotellet.

Dag 1 (20.8.20)
Efter att vi hade sovit på hotellet i Pallas och ätit frukost så började vi gå igenom vad vi skulle ha med oss på våran vandring och hur mycket mat vi skulle behöva. Vi hade gott om tid på oss eftersom bussen som vi skulle åka med från hotellet i Pallas åkte först vid 14:05. Tyvärr så dök våran buss aldrig upp så vi blev tvungna att åka med egen bil till Hetta, dock så finns det lokala ortsbor i Hetta som körde tillbaka bilen till hotellet i Pallas om så önskas för en betalning på 80€. Transporten över sjön så sköter också ortsbor för en betalning på 10€ per person. Efter att vi vandrat första sträckan Hetta – Pyhäkero på 6,7 km så slog vi läger vid Pyhäkero. Klockan var redan 17-18 på eftermiddagen och vi var trötta från bilresan från dagen innan. Vid Pyhäkeros lägerplats så var det ovanligt många vandrare men orsaken var nog covid 19.

Framme på stranden i Ounasjärvi efter båttransporten och äventyret börjar.

Just framme vid Pyhäkero.

Dag 2 (21.8.20)
Jag vaknade redan 06:10 och väckte Tomas nästan direkt. Vi började göra oss klara för dagen och vi var ganska så snabbt iväg även fast vi gjorde en brakfrukost med stekta ägg, bönor i tomatsås och bacon. Denna sträcka av leden börjar med ganska kraftig stigning uppför Pyhäkeros berg som ligger 704 meter över havet. Vi hade kraftig dimma och kunde inte njuta av utsikten desto mera men vi beslöt oss för att äta lunch när vi började nedstigningen av Pyhäkero. När vi började komma ner mot Sioskuru så började dimman lätta, vi beslöt oss för att pausa nere vid Sioskuro för att dricka kaffe och fylla på våra vattenflaskor. Sista biten till Tappuri var tung och påfrestande inte pga av hur leden var utan däremot för jag hade sovit för lite och dåligt natten innan. Efter vi kom fram till Tappuri och valt våran lägerplats så började vi göra mat ganska omgående. Vi båda var hungriga och trötta efter dagens vandring och denna kväll så blev det kebab med ris som vi avnjöt med en lokal öl och det smakade gudomligt. Resten av kvällen så utforskade vi närområdet och satt utanför tältet och drack kaffe när vi plötsligt blev överraskad av en störtskur som kom från ingenstans. Man märker hur vädret kan slå om i fjällen på bara ett par minuter, vi beslöt oss då för att krypa ner i våra sovsäckar och avsluta kvällen, klockan var redan 21:30 vid det här laget.

Bestiging av Pyhäkero.

Lunch uppe på Pyhäkeros topp.

Dimma lättar vid Sioskuru.

Fotvård.

Vattendrag i Sioskuru.

Lämnar Sioskuru.

Tomas fixar middag.

Tältplats i Tappuri.

Dag 3 (22.8.20)
Kl 04:10 så vaknade jag redan och vindarna blåste friskt, tydligen så hade jag ännu svårt att sova i tält. Jag försökt länge att somna om utan att klara av det jag valde då att läsa boken som jag hade med mig, en självbiograf av Anders Adali om värdetransportrån. Runt 06:00 på morgonen så väckte jag Tomas och vi började göra oss klara för dagen. Vi var snabbt på väg som vanligt och vi hade bra tempo på, redan tidigt på förmiddagen så kom vi till Pahakuru där vi åt lunch. Vi tog en ganska så lång paus men eftersom vädret blev sämre och kallare så beslöt vi oss för att gå vidare mot Hannukuru där vi hade bokat bastu, avgiften är 7€ för varje vuxen person. Hannukuru låg bara några kilometer bort så vi var där ganska så snabbt. Efter att vi kollat runt lite när vi kommit fram så reste vi tältet och jag var tvungen att ta en powernap tidigt på eftermiddagen för att jag hade sovit så dåligt dom senaste nätterna. När jag vaknade så gick vi ner till bastun och gjorde eld i kamin, klockan började då närma sig 16-tiden men fortfarande var det inga andra på tältområdet. Efter det hade blivit varmt i bastun så badade vi bastu och jag tog även ett dopp i sjön Haukkajärvi. Både doppet och bastubadandet var skönt och svalkande efter ett par dagars vandring, vi hade även med oss två öl per man. Vi gick och la oss ganska så tidigt denna kväll och jag sov som en stock hela natten igenom.

Trött vandrare.

Leden ner till Pahakuru.

Dag 4 (23.8.20)
Jag vaknade helt utvilad och jag kände att jag äntligen hade fått sovit en hel nattsömn, klockan var redan 06:30 och vi började göra oss klara. Efter Hannukuru så finns ledens förmodligen brantaste stigningar, leden går här upp och ner i branta dalar. Runt lunch tid så pausade vi i kåtan i Suaskuru, där tog vi kokade kakao och tog ett lätt mellanmål. Efteråt så fortsatte vi och passerade berget Lumikero och uppe på Vountiskero så tog vi en lång lunchpaus på just 2 timmar, här hade vi vacker utsikt. Efteråt så traskade vi vidare och passerade Montellinmaja för att sedan komma till Nammalakuru där vi igen hade en längre paus och drack en kopp kaffe. Under denna dag så hade vi väldigt bra väder och varmt vilket gjorde så vi hade bra sikt och humöret var på topp. Vi bestämde oss förr att passa på att gå så långt som möjligt denna dag så vi skulle ha mindre att gå sista dagen innan vi nådde hotellet i Pallas. När vi hade vilat en bra stund så började vi vandra sista etappen mot Rihmakuru. Dom sista kilometrarna så fick jag bara värre och värre smärta i mitt vänstra knä och på kvällen så hade jag väldigt svårt att gå, jag smörjde in mitt knä med Voltaren samt tog ett par tabletter smärtstillande.

Uppe på Suastunturi.

Paus i Suaskuru.

Ruskigt väder uppe på Lumikero.

Utsikten från Vuontiskero.

Dag 5 (24.8.20)

Sov igen som en stock hela natten men när vi vaknade lite efter 07:10 hade jag fortfarande lika ont i mitt knä och jag började faktiskt bli lite orolig hur jag skulle kunna ta mig tillbaka, nåväl som tur var hade vi bara 8 kilometer kvar innan vi var framme. Vi började packa ihop vår utrustning och jag smorde igen mitt knä med Voltaren samt lindade knät med en elastisk linda. Jag började misstänka att mitt knä gjorde ont för att jag slog i mitt knä i en sten redan dag två på toppen av Pyhäkero när vi skulle göra lunch. I samband med att vi började dagens etapp så började det regna och mitt humör sjönk rejält. Jag hade väldigt svårt att gå och det tog länge för mig att vandra, jag var tvungen att tvinga mig framåt men varefter kilometerna löpte på så gick det lättare och till sist kunde jag nästan vandra normalt. Men det var när jag skulle nerför och bromsa upp så gjorde det fortfarande för jävligt ont. Redan vid 12 tiden på förmiddagen så var vi framme i Pallas, vi tänkte först åka till en närliggande skidort (Levi som ligger ca 50 km bort) men vi hade varken lust eller ork. Vi var genomblöta och hungriga och mitt knä mådde inte bra så vi tog in på hotellet i Pallas för att sedan ha lite materialvård samt ta en snabb dusch innan vi båda två slumrade till en stund. Efter blev det bastu på hotellet och på kvällen så avnjöt vi en tre rätters i restaurangen och satt och summerade våran resa som vi hade haft.

Just nere vid hotellet i Pallas.

Detta var min allra första vandring och jag lärde mig en stor del av resan. Hetta-Pallas leden kan jag varmt rekommendera för både nybörjare och dom mera erfarna. Vi gick leden på ca 5 dagar men vi hade inte alls bråttom och man kan gå den betydligt fortare om man vill. Jag kommer definitivt uppsöka norra Finland för att vandra igen.