Jag gillar eld och att vara utomhus. Att uttrycka mig i text är något jag precis börjat med.

Användarnamn: edholm

Intressen: Alpinism, Fiske, Vandring, Turskidåkning, Paddling, Segling, Utförsåkning

Mer på profilsidan


Tur

Efter att ha sneglat på ett par nya skidor en längre tid kom här om helgen ett tillfälle jag inte kunde motstå. Valet föll på ett par Dynastar Cham 107 HM med Dynafit Beast 14 bindning. Inte den lättaste kombon men jag prioriterar utförs mer än uppförs så detta blev en bra avvägning och ett köp jag känner mig nöjd med.

Efter att ha läst lite om ställen jag skulle kunna prova mina skidor på en enklare tur förstod jag fort att jag var tvungen att köra en ganska lång bit i nordvästlig riktning.

Efter en timme i bilen såg jag ett berg, med en mast högst upp och det såg ut att vara snö hela vägen.

Jag tvärbromsade och vek in på en liten oplogad skogsväg.

Jag hade ingen aning om det var ett bra berg, om det var bra snö eller om det över huvudtaget var en bra idé att försöka ta sig upp med skidor. Nåväl, jag brukar sällan planera utflykter och idag var inget undantag.

"Klick" 

In i bindningarna och sen ena foten framför den andra, repetera tills du nått toppen. 

Snön var någon slags blandning av skare och sockersnö. Jag gick igenom den hårda ytan på varje steg och fick inget flyt i min vandring. Snön var täckt av barr och jag gick i hjulspåren av en skogsmaskin. Några små bäckar slingrade sig genom skogen och hopp om vår tändes.

Halvvägs upp stannade jag för att kolla kartan, dricka vatten och äta lite jordnötter. Jag konstaterade att dagens utflykt skulle bli ungefär 250 höjdmeter och ca 4km. En lätt match men snön i kombination med jobbig, gropig terräng gjorde allting mycket tyngre.

Efter att ha tagit mig upp genom den första skogen kom jag upp på ett hygge. Det planade ut och jag kunde för första gången ta av mig mina stighudar för att glida en sträcka på hundra meter. Skidorna känns fina, lättsvängda och lämpligt fladdriga. Härifrån var det skogsväg som gällde. Hela vägen till toppen.

På toppen stod det ett gäng stugor. Det såg ut som någon form av restaurang och det fanns ett utkikstorn som var uppstagat med wire. En snabb googling senare förstod jag att det var Tossebergsklätten jag kommit till. Ett fint ställe med fina lokaler och med en utsikt som slår det mesta i närheten! Det var verkligen en milsvid utsikt ut över frykendalen och ett resmål jag skulle rekommendera till alla som passerar.

Summa summarum en bra dag och jag är nöjd med min nyinförskaffade utrustning. Nästa gång får det bli mer fjäll och bättre snö!

Läs mer i bloggen

Hur kan jag ha missat skogen?

Som rubriken lyder, hur kan jag ha missat skogen? Hur i hela Hälsingland har jag inte inte upptäckt vad den har att ge mitt liv. Uppvuxen i en by i norra Västerbotten med elljusspår hundra meter från farstukvisten och otaliga timmar i Mulle-skogen under min uppväxt tycker jag att jag borde ha tytt mig till skogen i en tidigare ålder. 

Istället kom jag på mig själv med att tänka "jag vill gå ut i skogen, elda och tälta" i tjugosexårsåldern. Kanske var det flytten på hundra mil från de Västerbottniska tallhedarna till de lite lummigare skogarna i Värmland som fick mig att tänka på utomhuslivet. Kanske är det en mognadsgrej. 


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg