Det bästa med om Nationaldagen infaller på en helg är att man får en ledig dag att nyttja vid valfritt senare tillfälle, en förlängd helg med ensamvandring i Fulufjällets Nationalpark fick det bli av den dagen i år.

Gick upp i ottan och kom fram runt lunchtid vid parkeringen vid Brottbäckstugan.

Förövrigt en riktigt fin stuga med kojplatser och eldmöjligheter, ett utedass finns vid parkeringen.

Man får dock inte tälta i denna zon i Nationalparken, men vandrar man ca 700m mot Fulufjällets riktning så är det ok att tälta för tex långväga resenärer som kommer fram sent och vill sova innan vandringen startar.

Jag hade bestämt att vandra Tangsjöleden i medsols riktning, första anhalt går mot Klortjärn.

Efter drygt 3km vandring kom jag fram till Klortjärnskojan, blev en kvarts rast och vila på platsen och slukade en energibar bestående av någon sorts frön och frukt, god var den i alla fall.

Efter pausen går turen vidare mot Risdalen, nu börjar leden stiga lite mera och snart är man uppe på kalfjället.

Svårt att säga emot att vyn mot Nipfjället och över Dalarna är vacker i det fina Fredagsvädret.

Vid Risdalskojan som skymtar mitt i bild gör leden en 90graders om man ska gå vidare mot Göljådalen.

Enda vadet jag behövde ta mig över var strax uppströms det fina lilla vattenfallet i Göljån, det gick torrskodd då det inte var så högt vatten.

Framme vid Göljåstugan åkte Trangiaköket fram och det blev det lunch i form av frystorkad PastaCarbonara i solskenet.

Det var här i Göljådalen som regnkatastrofen i Augusti 1997 utspelade sig, årtusendes regn som det kallats.

På ett dygn föll otroliga 0,4 meter regn i området och bildade en flodvåg som sköljde med sig tusentals träd och klippblock i sin väg genom dalen, den lilla åns vattenflöde steg till en nivå som är jämförbar med Dalälvens utlopp.

Cirka 700st blixtar slog ned på Fulufjället den natten.

Spåren av väderfenomenet går fortfarande att skåda nere i dalen.

Efter matrast och lite slöande på trappan så dök en Tysk med dotter upp vandrandes ur dalen, deras Engelska var lika tafflig som min så det blev ett lite knaggligt samtal om väder, fjäll och vind.

Sen gick turen vidare mot Tangsjöarna som skulle bli lägerplats för natten.

Väl framme i området kring Tangsjöstugorna blev det till att börja leta tältplats, inte helt lätt att hitta någon bra.

Tillslut så valde jag en med sjöutsikt som jag blev nöjd med.

Dag två:

Vaknar vid 8 tiden och äter frukost bestående av havregrynsgröt med hackade torkade frukter och lite mjölkpulver.

Pulverkaffe och grovbröd med renost gick ner det med.

Planen är att gå till Altarringen, en märklig skapelse mitt på fjället.

Vissa påstår att det är en relik från tiden när man fångade Jaktfalkar här och sålde till rika Furstar i Arabien, andra att det är ett religiöst bygge i form av ett altare.

Var och en får väl bilda sig en egen uppfattning om vad som är rätt, jag själv lutar nog att det kan vara en kombination av båda ovanstående.

Hur som helst så hålls det fortfarande bönemöte en gång om året här i Juli månad.

Jag hittade en gammal grånad trälåda och när man kikade in genom en springa så såg man en Altartavla förvaras där inne.

Från Altarringen och tillbaka till Tangsjöarna för tältnedslagning och vidare färd i riktning Särnmanskojan.

Vandringen påminde bitvis lite om den naturtyp man hittar vid Stora Alvaret på Öland, lite savannkänsla fast där utan fjällinslag såklart.

Ungefär halvvägs stötte jag på en mystisk liten sjö, vattnet var ogenomskinligt grå-svart och all vegetation vad död och grå kring dess kanter...hårt försurad kanske eller något ?

Väl framme vid Särnmanskojan blev det lunch på trappan till vedboden bestående av frystorkad pulled pork.

Alla öppna stugor och rastskydd på Fulufjäll är i år utrustade med skyltar som informerar att på grund av Corona så får dom bara användas i nödsituationer, det verkar som folk missat det vid just den här stugan.

Mätt i magen så bar det av att leta ny tältplats, jag hittade en skaplig vid Rörtjärn.

Bara tidig eftermiddag och bra väder så jag bestämde mig för att gå upp och titta till Särnmanssjöarna som ligger ungefär en kilometer söderut.

I Särnmanssjöarna fiskade man fram till under -60talet, sedan slog försurningen till på -70talet och fiskbeståndet blev sämre.

Man bestämde sig för att kalka nedre sjön och hålla den övre okalkad som referenssjö, dock så kalkades även övre sjön av misstag två gånger och nu har Rödingarna återetablerat sig i båda sjöarna och mår tillsynes bra.

Man har numera fått Röding på runt 50cm vid provfisken.

Jag tände en liten brasa i en gammal eldplats som inte såg ut att ha används på mycket länge, den är säkert från 50-60tal då man fiskade här.

Man kan ju fundera över hur så grova stockar tagit sig upp på kalfjället.

Det stod kvar en gammal ask innehållandes maskburk av glas och en rostig ölburk av plåt på en av stockarna.

Jag satt och funderade över tanken att upplåta fiske i dessa sjöar igen som ett "vildare" alternativ till det lite tillrättalagda fiskecamp-fisket i Rörsjöarna.

Man skulle ju kanske kunna sälja ett begränsat antal kvoterade fiskekort med hårda fångstrestriktioner för att inte tära på fiskbeståndet, jag väcktes ur min dagdröm av två Lommar som började bråka med varandra ute på sjön.

Dykänder och några Korpar var för övrigt det enda djurliv jag såg under denna vandring.

Blev några centiliter Whisky mot kvällningen och jag lät mig paralyseras av att se solen gå ned mot Elgå i fjärran, det är något alldeles speciellt med solnedgångarna där av någon anledning så blir dom ofta helt fantastiska.

Jag vaknade vid tretiden på natten och gick ut för att slå en drill, när jag kom ut ur tältet var stjärnhimmelen så klar som man brukar kunna se på bilder från Hubbleteleskopet, då Fulufjäll inte har någon Renskötsel så ligger lavarna kvar och vitlaven glödde över hela fjället som om den skulle vart självlysande av ljuset från stjärnhimlen.

Lika spektakulärt som oväntat och som taget ur en scen ur filmen Avatar nästan.

Dag 3:

Söndag morgon innebar grötfrukost och tältrivning för att sedan knata kilometrarna till parkeringen vid Brottbäckstugan.

När jag lastat in utrustningen i bilen och svidat om till civila kläder kom spöregnet.

Fulufjället är lättvandrat, det är svårt att gå fel om man bara har en karta med lederna utmärkta och en kompass, men ingenting är tydligen omöjligt för när jag satte mig i bilen för hemfärd så hörde jag på lokalradion att Fjällräddningen var på väg ut till två personer som gått vilse...hörde senare att det blivit avblåst då andra vandrare med lite bättre koll på läget hade hjälpt snedseglarna på rätt köl igen.

I år har varit något av rekordår gällande besök här, det har tidvis tydligen varit kaosartat vid parkeringen vid Njupeskär.

En bit utanför Särna får jag ställa mig på bomsen för inte köra på en Älgko med kalv som kutar över vägen, dom verkar ha bråttom någonstans....vem vet, kanske ska dom till Fulufjäll som alla andra. 

 ;)

Lite kuriosa om fulufjäll för dom som inte varit där tidigare:

På nord-östra sidan rinner vattenfallet Njupeskär ned från fjället och räknas med sina 93 meter till Sveriges högsta vattenfall, nås enklast från "Njupeskärs-entren"

Ovanför vattenfallet lite längre norrut växer ett av världens äldsta träd "Old Tjikko" vars rotsystem är 9550år gammalt, fast trädet i sig är ganska blygsamt och anspråkslöst till storlek.

Sista Vildrenen sköts här i mitten på 1800talet.