Vi som vandrar i södra och mellersta Sverige är väldigt vana vid att gå genom hagar med kor, får, getter och till och med hästar.
Det brukar sällan vara något problem. Vi tittar på dem. De tittar på oss. Vi får några minuter av ömsesidig respekt och beundran (yeah right!).
Efter vår senaste vandring på
Hallamöllaleden, Christinehofs ekopark, Österlen (Skåne)
har vi fått anledning att skärpa uppmärksamheten lite mer nästa gång vi går igenom en kohage.
Detta är vad som hände...
Efter att ha passerat Alunbruket i Andrarum kommer vi fram till Verkeån och ska vandra längs med ån som här går genom ett helt öppet landskap.
Vi befinner oss i en hage som är full av kor. Jag kan knappt räkna dem så många är de.
En kvinna kommer vandrande mot oss från andra hållet på leden. Plötsligt sätter en av korna fart och springer rakt emot henne. Kvinnan lägger blixtsnabbt benen på ryggen, springer för livet och flyger över stängslet. Jag svär, det var olympisk klass på det hoppet.
Vad var det egentligen som hände?
Vad gör vi nu?
Vi resonerar lite och bestämmer oss för att sakta närma oss korna. Det såg ut att vara en kalv modell större som sprang mot kvinnan och vi misstänker att den mest var nyfiken eller något. Vi är ju dessutom två personer. Vi pratar lugnt och tydligt med korna men tänker att det här kanske är en jäkligt dum ide. Men vi tar oss oskadda förbi.
Vi pratar lite med kvinnan som är fysiskt oskadd men naturligtvis lite omtumlad. Hon överväger om hon ska våga gå in i hagen igen. Hela tiden när vi pratar står en stor klunga kor (mest kalvar) och glor på oss precis på andra sidan stängslet.
Jag tolkar det som att dessa kossor har blivit lite för vana vid vandrare och att de förmodligen blivit matade av dem. Lärt sig att vandrare betyder mat. Kalvar brukar vara nyfikna men det här var definitivt något nytt.
Kvinnan bestämmer sig för att ta en väg som går runt hagen istället.
En påminnelse om att det gäller att ha respekt för såväl vilda som domesticerade djur (speciellt Homo Sapiens).
Ska bli intressant om fler har tips och synpunkter i frågan.
Vore kul att testa det där med att springa mot korna men jag vet inte om min reptilhjärna kommer att gå med på det! Går lite mot min inre natur tror jag...
*Skulle väldigt gärna höra någon kunnig berätta att kossorna bara gör sådär när de är nyfikna eller något - Hans, du antyder det i din kommentar? Upplevelsen var en helt annan.
Sedan har jag även själv blivit jagad av ungkor när jag var barn och skulle hjälpa min farfar med hans kor. Det var nog då jag fick idéer om hur man tampas med dem. Jag har skrämt många kossor i flock på flykten sedan dess (fast jag medger att senaste gången var en del år sedan). Visst är det respektingivande när de kommer sättande. Men de är nog sällan vana vid att människan då rusar rakt mot dem, det gör dem fundersamma. En sak som komplicerar är att det finns olika slags kor, både raser och individer. Jag försöker bedöma i det enskilda fallet vad det är för djur jag har att göra med. På Revingehed har vi riktigt biffiga köttdjur som inte är lättskrämda, dem har jag stor respekt för. I vissa fall går jag inte in. Vuxna, ensamma tjurar är förstås livsfarliga och de halvvuxna är (i bästa fall) opålitliga.
Trodde bara sådant händer om man har hund med sig.
När du skriver detta minns jag en annan episod för något år sedan där en ganska stor flock svartvita ungdjur började gå snabbt emot oss istället för att ignorera oss eller rent av dra sig undan (som de äldre djuren i hagen gjorde).
Jag blev faktiskt lite rädd och vi avlägsnade oss ganska kvick!