bor i Jokkmokk.
"måste" dagligen motionera i skog och mark,samt allmänt vistas ute i naturen.
Gör ofta korta turer i kommunen,både till fots och med kajak.
Har en önskan om att hinna se så mycket som möjligt av hemkommunens fjällvärld.
Stillsamt intresse:läsa,hälsofrågor.
Morsan som bubblar över av lycka; måste dela med sej..
Två gånger samma vecka.
En promenad i skogen tillsammans med vuxne sonen.
Så länge sen,så efterlängtat.
OK,att hundarna ska ut är skälet,men så kul.Att bara gå och prata ute i skogen,stilla vatten,dimmor,skymningen som kommer,stjärnhimmel,gul måne.
Kanske bara tillfälligt,men ändå!!
När den yngre generationen (enligt den äldre) gått vilse i asfalten och sen hittar ut igen,eller var han aldrig vilse?
Bara ute på andra vägar.Som man ska vara.
I år skulle vi gå en enkel tur,anpassad till liten hund och något bekväma människor.
Flyg till vindskyddet i Kuravagge,gå till Vaimok,över berget till Fierrovagge och sen ned till Sommarlabba och Tarraleden hem.
Tidigare var stigen upp till Kaskaivo klassad som dagsutflykt från Kvikkjokk.och -ja en gång för länge sen gick jag och min pappa upp där,dagsutflykt helt klart.
För ca 8-10 år sen var jag upp,skitjobbigt minst sagt,då mängder av träd fallit över stigen,då sov jag över,kom hem varm och trött.
På eftermiddagens hundrunda följde även min son med,första gången i höst.
När vi gick i solens sista strålar längs en ås omgiven av vatten sa han "en björn";något 10tal meter framför oss kom en riktigt mörk liten björn,vek ned mot vattnet;och min lilla cavalier Pixi gick efter.
//Jocke
Snacxka om skördeglädje!
Pär