Så har jag gått över till vintersport i helgen.

På en sjö strax utanför samhället lyser solen vackert ännu och ett tunnt snölager ger näst intill samma härliga skidföre som skarsnö på våris.

Skejtade runt ett par varv både igår och idag.Vänster skär-höger skär-vänster skär-en rätt meditativ syssla som inte hinner tråka ut mej,man följer ru stranden så det blir omväxling hela tiden.

I år lär nog den riktiga snövintern dröja,så jag får väl varva sjö-skidrandet med att gå och springa i skogen och en och annan timme på gymmet.

När jag åker där och mediterar kommer en och annan inte alltför "snäll" tanke.

Det är politiskt helt inkorrekt att tycka som jag;när man är ledig ska man vara ute och röra sej.(=alla aktiviteter är lika viktiga och värda).

Alltså.vårt samhälle har väl ca 3000 innevånare och är omgivet av fin och mycket lätt tillgänglig natur.

Så fint så att detta "utanför stugknuten" med rätta fungerar som och skildras som vildmark,"Klondyke etc,läste ett välskrivet och trevligt reprtage i STF:s tidning om hundspannstur i skogarna här.

De utgår f.ö från den sjö jag rundat nu i helgen.

När jag går i skogen med hundarna får vi vara helt för oss själva.Tyst och lugnt..

Folk från annat håll uppskattar verkligen vad vi har att erbjuda i vår vardag.

Vad gör vi själva?

Jag och några intresserade/fanatiker/nördar (välj det som känns bäst) med medelålder en bra bit över 50 är ute och njuter och motionerar/tränar på skidor.

En mamma med samma friluftsindoktrinering/hjärntvätt/naturvana (välj det som passar)som jag sjäv åker med sin fyraåriga dotter,som är mäkta stolt över sina alldeles nya fina pjäxor.

En enda!!! OK,det finns en sjö inne i samhället man också lätt åker runt på,så kanske några hållit till där,men ändå.

Det är ungdomar också på isen.

De är där för att ta skoterkort och tränar manövrering.

I samhället går en del på promenad längs gågatan/cykelvägen,med och utan hundar ,med och utan barn.

Andra är kanske i stallet,gå gymmet,i hockeyladan eller kanske i badhuset.

Och några åker slalom/bräda i Kåbdalis. (Jag ska dit,när det inte bara är konstö i backarna)

Runt sjön och på elljusspåret går/joggar några till med och utan hundar.

Alltså,det finns inte mycket annat av"unikt" värde här än just den fina naturen,och ändå tilltalar den så få,när det kommer till själva "utförandet".

Flertalet  som tar sej ut i omgivningarna gör det tack vare att det går att idka motorsport;Dvs med skotern,motorbåt,motorisborr och även fyrhjuling.

Då blir det tillräckligt bekvämt.Med risk att dra på mej en och annan snyting så säger jag än idag som jag alltid sagt:en äkta Jokkmokkare förflyttar sej ingenstans utan en motor under rumpan! (undantag finns,men nu ville jag generalisera!)