Äntligen har jag varit där uppe på stenslätten oh sett alla vackra berg och glaciärer runtomkring!

Ända sen jag var liten har det där konstiga och smått löjliga namnet Luottolako funnits i mitt medvetande.Min pappa brukade nämna det ibland.

I lördags,11/8 for jag och Håkan till Kvikkjokk,sedvanlig fika hos mina föräldrar + att jag lånade Sarekkkartan (min egen är nog i sommarstugan),så gick vi upp mot Pårek.

Ganska varmt och uppehåll,matrast vid Stor Tata,sovplats vid Pårekjaure.Lommarna patrullerade och det vakade mycket.

Sedvanligt tältmys,nu när man kan tända ljus i tältet är det mysigare än vanligt.

Söndag.Regn som upphörde,men en tjock dimma täckte allt långt ned på bergen.Vända hem;nej vi går väl en bit ändå,om det blir bättre.

Träffade ett tyskt par som GPS-navigerat genom dimman från Kåtokjokk,tänkte vi kan gå den nedre vägen.

Stannade i Påreklägret och letade upp en stuga och kåta som tillhör en bekant som ej längre kan fara dit pga ålder och sviktande hälsa,tog några bilder av den för att visa sen,om vi nu kom till rätt ställe.

Följde en rätt bra stig bortöver,dimman tilltog även lägre ner,men vi hade ju Storjerta till vänster,eller?Lilljerta var det,kom till Kallakjaur,där låg några båtar,därför så bra stig.Nå,det var ju bara att hålla runt berget uppåt åt vänster så kommer vi väl dit vi ska.

Vi gick i cirkel i dimman,till rengärde,stup och jag hade helt plötsligt norr på kompassen där jag tyckte söder var.Fiasko.

Hittade tillbaka och tältade på ett bra ställe öster om Lilljärta.

Måndag.äntligen sikt.Vi gick nu rätta vägen till Kåtokjokk och fortsatte dalen upp.Vackert,bra mark att gå på,och stora Pårteglaciären syntes tydligt.

Uppehåll,varmt och tom nån solglimt.Fortsatte upp i molnen på snön i det steniga Lullihavagge.

även här lättgånget,endast nån kort bit på stenblock,men allt var torrt och bra.Mycket dålig sikt,så av glacärer och toppar syntes ingenting.

Kort paus för att äta i den grönare nedre delen av ravinen.

Lullihavagge;namnet låter grönt,mjukt och gulligt,passar inte en stenblocksravin med passager på skrå.

En ensam tältare såg vi,morgonen därpå fortsatte han ner i Sarvesvagge.

Vi tältde på utlöparen mellan de båda dalarna.

Mycket vackert med utsikt ned mot Rapaselet,Sarvesvagge,uppåt Nåite och tillbaka in i ravinen.

Om jag varit nåjd hade jag gärna haft nåjd-träffar just här!

Mer regn under natten,tänkte att nu blir vi nog riktigt inregnade och fast här,men på morgonen drog molnen undan och det blev på det hela en solig tisdag.

Upp i Nåitesvagge,varmt och skönt,mycket blomning ännu.

När man nästan var uppe syntes Saitaris som en hajfena rätt upp över kanten.Häftigt.

Och alla andra höga toppar och glaciärer!

Äntligen!Vilken vacker syn åt båda hållen på den steniga slätten.

Vi hade nån timme med bra sikt,sol och uppehåll,drog oss mot sjörarna föratt gå nedåt,men hann bli blöta av häftigt regn och en del hagel.
tur det var varmt så vi torkade fort.

Gick ned så vi fick lov att vada Palkatjåkkå,rätt häftig vattenmängd.

Middag med Saitarisspiran rakt ovan oss på strandkanten.

Försökte sen hålla högt på de fina gräsmarkerna för att få en lätt återfärd,men skulle ju hållt ännu högre.

Renarna var alltid högre än man kunde tro de skulle gå.

Tänkt ;uppe i fjällen är renarna smidiga,graciösa söta,de flyter fram när de springer.

Hemma längs vägarna är de kobenta,halkar och springer klumpigt.

Nå,världens utsikt mot Njåtsosvagge hade vi.En del vide och hög vegetation gick inte att undvika,men vi tog oss igenom och kom så småningom fram till Roupsokjokks rvin.Fy attan,det här går väl inte,men vid angivet vadställehögre upp där två delar av jokkarna möts var det alldeles utmärkt att komma ner och enkelt att gå över.

Sen en lång vandring innan vi kom över Säkoks kant.Då hade vi haft total dimma igen en stund och höll inte på att hitta till stigen.

Ringde till far för att säga var vi nu befann oss etc,han hade ororat sej en del,det usla vädret,att vi inte hörts av.

Klockan var efter 22.00 innan tältet var uppe,man fått tvätta sej och äta och dricka vin+ost och kex.

Onsdag:lång väg hem,men vacker väder,lätta passager på snöbryggor över de stora jokkarna från Pårte.

Mer och mer ont i fötterna av att gå utför,slå emot stenar.Inte gjorde det saken bättre att kängorna varit dyngsura och strumporna blivit därefter.

Försökte hålla uppe farten med riktig skidgång,dubbelstakning för att få fart,men var riktigt död i fötterna innan vi kom fram efter 20.00.

Av med kängor,på med Foppatofflor som inte var så rymliga som vanligt.

Lång varm dusch i ungdomsgården innan vi for till mina föräldrar,som bjöd på gott kvällsfika innan vi åkte hem.

Skönt sova i egen säng,hunden lever och är pigg.

Och jag har betat av en till del av de vandringar jag vill ha gjort.En av de mer ansträngande,mest pga för långa dagsetapper,men även med terrängen.

Min usla orienteringsförmåga är än en gång bekräftad.

Får väl skaffa och lära mej GPS