Vi gav oss ut på en kortare tur.

Redan i höstas hade jag planer att gå längs Teusadalen,men då blev vädret för dåligt.

Nu gav vi oss av i rena högsommarvädret.

Bil till Vakkotavare,buss till Ritsem,bilskjuts till Sitasjaur.

Spännande väg i det öppna landskapet upp mot denna stora sjö som gränsar mot Norge.

Skumpig väg som renderar en och annan punktering,som vår pratglada chaufför sa;(mycket riktigt fick Håkan byta däck åt henne innan vi gav oss av på vandringen)

Lite betänksam blir man när man ser renskötare på fyrhjulingar iklädda mygghattar!

Och så tog vi av oss i shorts och inga skjortor,gick en hel del i ris och buskvegetation innan vi kom upp mot dalen.

Det blev mer lättgånget,med fin gräsmark.

Rast vid en riktig badjokk,varmt i de pölar som bildats vid sidan av.

Sen blev det tyvärr massor med knott.Synnerligen irriterande.fick bett som svällde så jag undrade om en orm bitit mej på handen.Bara klä på sej.

Vi kom in mot dalen,högt ovan den.

En del kläng och klättra i branten innan vi hittade lämplig tältplats

Förgyllde kvällen med att dricka vin ur "riktiga" glas.

Under natten kom åska och regn,så nästa vandringsdag startade först vid tolvtiden.

Fint att gå längs branten,världens utsikt ned i dalen,och lättgånget om man inte drog iväg för mycket uppför/nerför,men det är lite svårt välja väg när man aldrig gått,rädd att komma till för mycket stup och skravel.

Vacket vatten på närmare håll

Vi fick gå till en dal bakom höjden för att slippa klättra upp och ned för diverse raviner.

Så det blev få kartkilometrar på mycket tid.

En del branta upp och nedförslut som tog på benen.

Tillslut med utsikt mot Teusajaur kom vi till en bro som passade i en "Indiana Jones-film".

Vajrarna och den tjocka fyrkantplankan på sidan var tillräckligt förtroendeingivande för att vi utan tvekan passerade över.Det var riktigt kul.

Insekterna hade hållit sej borta ända tills vi kom ner.

Helt underbar tältplats,men så fort vinden mojnade kom knotten igång,liksom myggen,så vi fick spendera kvällen innanför myggdörren.

Sista dagen.

Bara gå hem.Nära till Teusastuganoch så leden hem.

Så nära var det inte.

Vi ägnade oss åt sånt som fjällsäkerhetsrådet avråder från,men det gick bra.

Klänga ner för branter och passera kanyons nära stupande fria fall.

Ytterligare en märklig plats att tvätta håret på.

Vi gick ner för snabbt mot den förmodade stugplatsen,och ägnade för mycket tid och kraft att gå upp och ned i risig björkskogsterräng,stenskravel än nödvändigt.Dessutom var det stekhett.

Tack och lov inga insekter någonstans på hela dagen.Vart tog dom vägen?.

Innan vi nådde leden fick vi göra ytterligare en häftig jokkpassage med vatten i fritt fall strax nedan där vi gick.

Stugvärden var nere vid båten,så vi fick skjuts över till andra stranden på en gång.

Gått få kilometrar på kartan i fyra och en halv timme.

Började tvivla på att vi skulle komma hem på kvällen som vi sagt.Och inte går det att ringa heller.

Vi åt middag vid stranden.

Sen var det snabba lättgångna kilometrar på Kungsleden,som var jättefin.

Drinkstopp vid en jokk,sportdricka i pås-schaker.

När vi passerat krönet hade vi fantastiskt fin vy över hela Sarekmassivet,inklusive Äpar,Niak och Akka.

Om det varit sånt här väder den gång vi besteg Niak.(då såg vi ingenting,bara dimma).

De 16 kilometrarna gick på för oss snabba 4km/tim,inkluderat branta backen ner.

Nedfärden till Vakkotavare gick förhållandevis bra,men nog längtade jag till att få ta av kängorna och placera fötterna i mina fula gula sköna Foppor. 

Det är ingen trängsel på Kungsleden,och väldigt fint att gå,nåt att tänka på (gå led ) när det börjar bli helt olämpligt att klänga i branter och över stenskaravel,jokkar med fritt fall etc i framtiden.

En tur ovan Teusadalen är fin,men jag håller Rapadalen och Njåtsosvagge som finare.