Inledde långhelgen med att bege mej till Muddus.
Jag har senaste åren varit där försommar och senhöst efter många års uppehåll.
Det är väldigt fint när myggen inte stör..
Packningen blev rekordlätt för mej;då tullade jag på sovkomforten och valde det tunnaste 270-grams underlaget.
Allt annat var bekvämt.tält,quilt,lätta Golite Ion-säcken på ca 260gram och 24 liter,förtäringen god(inkl en kopp vin).under 5kg,och då låg skjortan och byxbenen i säcken.Så varmt var det.
Parkerade vid Skaite och gick upp mot fallet,förbi de två vattenfallen.
Vid ravinen.
Askasfallet
Muddusfallet
Stigen från Muddufallstugan mot Sarkavare löper längs fina torra åsar med mycket myr på sidorna.
nattlägret blev vid sjön Nammatesjaure.
Där fanns en gammal insotad koja,men den var fin på utsidan i alla fall.
Jag hade gått ca 4 timmar när jag slog läger för kvällen,så jag fick starta tidigt nästa dag för att hinna hem i tid som beräknat.
Åt frukost vid den fina Nammatesvarekojan,som ligger vid en fin liten sjö.Den kojan vore mysig på höst och vinter.
Långa kilometer mot Mansonstugan,förresten-vilka fantasieggande och lite trolska,skrämmande namn:
Ramso,Manson,Måskåkårså,Tjurekvare-det är mycket "spök" i berättelser från Muddus,att man har sällskap etc.
Jag var dock mycket alena.
Många fina träd att se på.
Väl framme vid fågeltornet tog jag matrast.
Enda personen jag dittills träffat fanns där.Också en lättpackare,så nu har jag sett ett Tarptent Rainbow,visserligen nedpackat.
Han tyckte det var ovanligt med en "tjej" som var prylnörd.Vi pratade en del vid middagsbordet innan jag gick en snabb sväng upp i tornet och sedan vidare hemåt.
Renar och svanar.
Och ett "renoveringsobjekt":
Jag var rätt duktigt mör i mina dåliga fötter när jag kom fram.23 tim efter påbörjad färd,gångstavar och springskor till trots.
Vi åkte vidare mot Kvikkjokk sen jag duschat och handlat mat.Ville ha nåt till trevligt dygn medan sommarvärmen höll i sej.
Nu är det nog färdigbadat på ett tag.
Visst är det ovanligt med kvinnliga prylnördar, men jag tror att de/vi är på frammarsch.
Medelålders kvinnor är ju en kommande och stor målgrupp att tjäna pengar på;se senaste Utemagasinet.
Sen känner jag mej ju personligen trygg och hemma både i "prylbögeriet" och utövandet av själva aktiviteten.
Hade lite dötid ett tag på jobbet idag.Läste nå länkar från Majjens blogg.om strapatser i Muddus och vandringar i Sarek och upp från Aktsestugan upp på fjället.
Det beskrevs så otroligt ansträngande och med tidsangivelser för sträckor etc att jag absolut inte kände igen mej.
Återkommer ständigt till småtjejerna i knappt nedre tonåren som såg ut att ha jättekul upp och genom Snavvapasset och Rapadalen när "stora starka karlar" svettades och pustade unde sina bördor.
Vad är det för bild av vandring och friluftsliv som förmedlas ?
Dags att tagga ner lite...