En liten tält-tur över Prinskullen-riktning Vallespiken och till det lilla berget Garvek blev det.

Efter koll på yr.no utlovades uppehållsväder och en del sol,så vi passade på att gå måndag-tisdag.

Nu stämde ej rapporten fullt ut,regnskurar och rätt hyfsad vind,men god sikt och faktiskt en del sol ändå.

Jag,Håkan och vår lilla Pixi tog båten till stranden på andra sidan Kamajokk.

Drog upp den ordentligt då man ju inte vet om vattnet skulle stiga än mer efter söndagens regn.

Rätt myggigt i skogen på väg upp.Fint att gå över heden mot renvaktarstugan.

Såg lite folk,så det är en del som regelbundet tar Linnès väg genom Valllevagge.

Snabbt upp med tältet för middag i närheten av renvaktarstugan,skönt att kunna äta inne i skydd mot vind och eventuellt regn.

Fortsatt gång genom en del vide innan vi vek av ner mot Garvek.

Håkan hade en del betänkligheter mot min idè att sova uppe på berget;det blåste ju mycket ännu,men vi fyllde dricksvatten i våra vattenflaskor innan vi halvklättrade upp och hittade väldigt fina tältytor mellan berghällarna,i lä från vind.

Vilken härlig mossmatta!

Så mjuk som den mjukaste heltäckningsmatta;jätteskönt att gå barfota i.Släta berg att sitta på.Vattensamlingar för hunden att dricka ur och ha som disk/tvättvatten fanns också i år.

Berget är 771m högt och sticker upp som en stor knöl mot omgivningarna.Det är långt ned till Tjuolta-älven.

Utsikt över hela Tjuolta,mot Njåtsos,Pårte,Luottolako.

Vattnet i Tjuolta-älven var alldeles brunt och det från Njåtsos slamgrönt.

Såg tyvärr inga djur nere i dalen och Änok trots ivrig kikarspaning,annars brukar man ju se älgar regelbundet.

Pixi klarade vandringen mycket bra,pigg och ivrig(ja alltför ivrig);fick gå i koppel hela tiden;annars drog hon iväg över heden i väldig fart,och här uppe på berget kunde hon ju ramla ner nånstans tänkte vi.

Inga mygg här uppe,lite småfåglar var det.

Vinden mojnade och vi sov mycket gott på vår mjuka lägerplats,regnade en del igen under natten,men morgonen var solig och fin,sitta ute och få njuta av lite solvärme var tacksamt.

Gick högre upp på heden på hemvägen för att undvika videt.

Det är ju mycket lättgånget,men antingen är våra fötter absolut helkassa eller så får vi fixa andra skor,för vi båda hade extremt ont i fötterna innan vi var nere;lätt utför samt sen brant nedför och fötterna glider fram i kängorna.
Tror aldrig det varit så påtagligt eländigt,och jag undrar om jag verkligen skulle klara en riktig vandring igen.

För man hittar ju ingen rutt där det aldrig lutar utför...