I flera år har vi sagt att vi ska uppsöka en dold koja min far och en vän timrat.

I sommar har vi gjort två försök utan att finna den.

Så skickade jag kartan till den man som var med och gjorde den för länge sedan;återfick kartan med en lämplig väg utprickad och var den låg,samt beskedet att han gärna ville få följa med;ja han gick inte fort,men nog skulle han orka.

Sagt och gjort.

Gick iväg tidigt en morgon och följde även denna gång en inledningsvis bra led,sen gick vi nog inte rätt,men åt rätt håll,i jobbig terräng.

Under dagen berättade han om de gånger han och min far varit i området,på skidor i djup snö,på höstens jaktturer.

Själv hade jag bara vaga minnen,att jag kanske varit i kojan,eller var det planterade minnesbilder av deras och min systers beskrivningar.

Enda gången jag faktiskt varit dit var en vårnatt då vi åkte på skaren,då hade jag med mej isolering till den,alltså fanns den inte än mer än i tanken.

Skulle vi hitta rätt ;jo det var han rätt säker på,men skulle den stå kvar?

Kanske den rasat ihop av tidens tand,kanske nån tagit bort den.

Det var nog 10 år sen någon ur vår familj varit dit.

Till slut var vi nära,här någonstans ska den i så fall vara;

OCh där stod den.

I relativt gott skick men nog skulle den behöva omvårdnad.

Hjärtat tog ett glädeskutt;vilken nostalgi,särskilt för min medföljande,som länge  haft en längtan att en gång till komma dit.

Så många minnen,av hur de bodde under granen och sen timrade och byggde för att sen ha möjlighet att sova varma och torra istället för i tält eller under en gran..

Vi gick runt i omgivningarna,fikade inne,det började regna och jag hade så gärna stannat längre,men vi hade lång väg hem.

Inte fann vi nån bra väg hem heller.Jobbigt,ojämt,tunggått,sugande myr och risupp och ned.

Men fram kom vi,12 tim efter vi börjat.

Mycket nöjda båda två.

Jag är djupt imponerad av min medvandrares ork och att han var så bra att orientera med karta och kompass där vi ej hade några egentliga referenspunkter.

Tvivlar på att jag ska kunna gå en så dagstur i sån terräng när jag själv är 30 år äldre än idag.

Vill gärna gå dit igen nån gång och stanna över,för nu hittar jag dit.