Jokkmokk under påsk-det är en ödslig plats.

Att inte ha nån stuga att dra till,eller måsta jobba-det är att sitta med Svarte Petter i hand.

Nå,som alltid är vädret gärna mulet,disigt,snöigt,vått.Eller helt okey.

Skärtorsdag kunde man åka på riktigt fina och helt orörda nydragna skidspår.

Aldeles tyst och lugnt,inga som buskörde skoter här,de gjorde dom  på annan plats.

Lite ägg-baserad kvällsfika åt de yngre som sedan drog iväg åt olika håll:fjällnära stuga respektive kuststad söderöver.

Vädertjänsten lovade uppsprickande molntäcke framåt dagen på fredag.

Mycket riktigt ljusnade det allteftersom jag närmade mej Kvikkjokk på förmiddagen.

Gropigt,skakigt,spårigt och slask efter all snö som fallit de senaste dygnen.

Vägsidan uppåt var väldigt uppkörd,vägen nedåt knappt körd alls.En hel del såg ut att ha provat om det gick bättre att köra i diket än uppe på vägen.

Massor av bilar med släp överallt där man kan parkera;här är alllt folk.

Lilla ryggsäcken packad med ombyte och thermosfika,hämtade draghunden i stugan och for iväg mot Tjuolta-dalen.

Ingen diskret avfärd;hopp och glada skall.

Riktigt bra skoterspår som gick att skejta på upp längs älven mot Änok.

Fota när jycken springer är inte så lätt.

Till förtret för de allra flesta är det skoterförbud sedan några år en bit upp i Änok och i Tjuoltadalen,förr åkte vi ofta dit,både med skidor,hund och skoter.

Nu får man förlita sej på att folk varit där på tjänsteförrättning.

Visst finns det spår,men två dm allt våtare nysnö ovanpå grundspåret gjorde färden till ett riktigt kraftprov på hundens förmåga att släpa kärring.

Endast ett skidspår någon gjort att följa;det vek av mot Ruotevare och kanske sen mot Njåtsosvagge.

Skejta gick inte alls,bara staka.

Änok är en helt underbar gammal tallskog,brukar vara mycket djurspår här.

Nu träffade vi bara på ripor,en del harspår;och spår efter en vårpigg björn såg det ut att vara.

Den hade lufsat före på spåret,dock ej färskt;då hade nog varken jag eller hunden varit så pigga på att fortsätta.

Det gled ju absolut ingenting och vi hade definitivt aldrig kunnat skynda oss tillbaka från ett olämpligt möte.

Upp mot själva dalen;tyngre och tyngre.

Passerade en alldeles vattendränkt liten sjö,inte så högt upp som vi brukade ha vårt läger förr,men det var så varmt och skönt.Klafsade oss över den och stannade för att fika.

Satt under en av de stora tallarna som växer innan det mest blir fjällbjörkar.

Mittemot Valleberget.

Inte så fint väder längre,och djup sugsnö av värsta sort.

Hoppades att nåt gäng skoterförare trotsat förbudet och åkt uppåt,men de hade alla laglydigt hållt sej nere i Änok,lite lättare gick det att åka då vi kom på skoterspår,men eftersom de kommit från älven och jag inte visste om det kommit upp nå mycket vatten där så höll vi oss på skidspåret på land.

Alltså,det gick så tungt att jag fick åka "klassiskt" med skateutrustning,ingen lätt sak med dubbelklick som håller foten kvar på skidan.

Rena lättnaden att åter komma ner på älven sen,jämförelsevis jättelätt att ta sej fram där,andra skulle nog kalla även det jättesugigt.

Imponerad av jycken som orkade släpa mej hela vägen och tom galoppera igen på hemvägen.

Det blev en riktigt solig kväll;jag och syrran åkte skoter upp mot Vuoka;underbart vackert,ville bara fortsätta längre och längre bort.

Här var det riktigt bra vinterföre.

Tillbakaresan till Jokkmokk skedde sen mestadels med vänstertrafik;när man inte har hög bil med fyrhjulsdrift gick det knappt att köra på vägbanan nedåt.Så mycket slaskig snömodd och vallar var det.