Rapport från min senaste solotur som skulle blivit Pastavagge mot Suorva men blev lite annorlunda

Fredag 13/7

Bil till Saltoluokta,mycket vägarbete.

Båten över kostade 100kr.

Hade min lätta Helium-rygga med ca 12 kg packning i.

Lite regnskurar,varmt och blåsigt.Av alla på båten var det bara jag som drog iväg upp efter Kungsleden på en gång,det verkar vara många som bor i Salto och sen gör dagsturer därifrån,många med fiskegrejer och vanliga resväskor,och en del med jättestora ryggsäckar.

Sträckvandring till Sitojaure, i rastkojan halvvägs låg en färsk banan,inge folk syntes någonstans,så jag åt upp den Mums!

Träffade 4 pers,förädrar med vuxna söner.

Är du Britt? frågade en.Ja-vem är du?

Dom hade åkt från Rinim och Per K hade sagt att ha nväntade mej ca 18.00.

Oj -då fick jag nog skynda på.

De varnade för ett jobbigt vad i Skajdasvagge,passerbart rätt högt upp.

Misstiog mej var det var tänkt att gena ner till Per K:s båtställe,så jag gick ned till STF Sito för att vänta på honom där.

En del folk vid stugan,mycket pratglada.

Den stugvärd som jobbade sista dagen där reagerade lite när jag sa att jag skulle gå Pastavagge -Suorva.

Hur så,några problem?Ja,vi tycker inte man ska gå ensam.Vilka vi -STF???

Passade på att ringa hem medans jag ännu hade sändning.

Fick ha flytoverall i båten,varmt och skönt,en vacker båtfärd.

Väl framme i Rinim fick Dagny K.dagens tidning+TV-bilagan,tror inte riktigt hon räknade med att jag skulle ta med den fastän hon frågade när jag ringde om båten.

Hon tyckte jag såg lite frusen ut (nähä),så sa honatt bastun var varm,in och bada medans hon kokade te.

Jätteskönt,men varmvatten,hårtvätt,bastuvärme,stanna och dricka te och äta mjukkakor med torrkött och prata och se veckans avsnitt av Tre Kärlekar.

De bor fint som enda familj i Rinim.

Hög standard i "obygden",bastu,rinnande vatten,rejät kök,Satellit -TV.

Vita renen som brukar få gå först i marknadsrajden låg ute och vilade i gräset.

Geten var borta sen nån natt,troligen björnföda.

Det är trevligt att prata med folk man annars bara hejar på hemma,lite konstigt att man blir så tjenis när man är borta.

Sen drog jag upp mot Pastavagge och i lämplig liggtid kom jag till en mäktigt brusande jokk,ut från en glaciär kastade sej smältvatten ned i jokken.

En hög brant inskärning mellan bergen.

Jösses;här är det stopp,hade de verkligen vadat denna högre upp?

Såg dock möjligt ut nedanför min tältplats,där det är brett och uppdelat i flera fåror.

Gick och rekade i dalen uppåt,den såg onekligen intressant ut,men det var jättehögt vide och dålig stig,sjöng högt för att inte överraska någon nalle.

Lördag 14/7.

Vaknade och blev peppad att försöka vada över,före klockan 06.00.

Snett uppåt;fåra nr ett-två-tre och över .YES!!

Fint att gå på andra sidan,lite snårigt,och väl flackt,högt bergmassiv till vänster och flackt till höger.

efter nån timme stod det klart för mej,sen jag sett nå sjöar som inte borde finnas;Jokken skulle inte vadas,men att vända var ingen idé,nu flera timmar in på dagen hade nog vattnet stigit igen.

Det fick vackert bli en annan rutt,fastän man inte ska avvika från färdvägen.

En lång vandringsdag i kanonväder,lagom varmt och soligt ,mest lättgånget.

Jag gick över flertal små glaciärbäckar utan problem,rundade Äpar och gick mot Pierikjaurs östra strand,passerade magnesitbrottet.

Såg gulliga renkalvar med sina mödrar på snöfläckarna.De är så pratsamma mot vuxna renar.Njö-njö hela tiden.

Vid Pierikjaurs strand tog jag långrast,slog upp tältet och vädrade sovsäcken,skulle sova,men det blev bara att ligga och vila.

Fortsatte över övre Pastajokken i massor av små strängar,från första glaciären i Pastavagge rann det kraftigt,men inga problem att gå över trots att vattnet nästan tog i rumpan vid några steg.

Fortsatte allt högre upp i dalen,men min ork för dagen började avta,så jag kom aldrig så långt att jag såg själva Skårkiglaciären,men upp över 1000m ö h var jag,stenigt och mycket snö längs jokken ännu.

Liknelsen med Afganistan känns lite trolig,stenigt,högt kargt.Ändå finns en del fina tältplatser även här högt upp.

Fika på en sluttning och sen gå ner mot dalens västra mynning för att tälta där.

Mötte två killar och en tjej.Se hej och inget mer,antingen är folk inte ett smck pratsamma,eller så såg jag väl hemsk ut.

Smältvattentvätt av kropp och underkläder.

Kvällsfika,vin-och ost-och kex i kvällsolen,läsa i boken jag hade med :Röda vVargen av Liza Marklund,läste ett tag,men har sn än inte läst mer i den.

Kom nån helikopter flygandes förbi ibland,drev väl ihop renar.

Det känns bra när nån flyger över,då är det inte så ensamt.

Söndag 15/7.

Sov till åtta.Gick över det gröna stråket mellan sjöarna,passade på att tvätta håret där vatnnet inte var så kallt.

Små snäppor simmade runt i en rund vattensamling.

Vackert med fjällen som speglade sej i det lugna gröna vattnet.

Åt frukost i andra änden av Pierikjaur.

Fyra tyska vandrare gick förbi,troligen i sällskap men med hundratalt meter emellen.

Hej.Punkt slut

Mycket lättgången stig,upp i ett pass och med världens utsikt ned i nästa dal.

Jättevackert vid Gukkesvagge-bron.Matrast,skjorttvätt.

Sen trist terräng;lera snårigt vide och mygg.

Gick högt upp på berget,över en del snöklädda raviner och jokkar.Myggen hängde med,dock lite bakom mej.

Blev glad när jag så småningom såg en bil på vägen,vindsnurran och kunde ringa och meddela var jag var.

Ett sista vattenrikt vad uppe på fjället,det gick också bra.

Sen stannade jag på en grön hylla med viss telefonsändning och fin utsikt över Slugga,Kerkau och dammen.Sista vinet och  mera Hobnobs och ost

Kändes nära och bra.

Gruvade mej för att inte komma hem,en dansk man jag mött tidigare på dagen hade sagt att strax där vägen/stigen slutade var ett så djupt och strömt vad så att det gått långt upp på låren på honom.

Det visade sej nog vara det vad jag sist gjorde på kvällen.

Måndag 16/7.

Jätteblåsigt hela natten,sov inte,ont i min besvärliga vänstra skinka och höft hur jag än låg,förutom på mage.,och då kan jag lika inte sova.

Skulle lyssna på musik,men min Ipod hade nog legat olämpligt och laddat ur.

Upp ganska tidigt och gå över jokken intill min rastplats,sen stupade vattnet ned utmed berget.

Hittade en stig,men det var mycket snårigt och blött att gå de sista kiometrarna,men tillsut kom jag ut på grusvägen och gick över dammen.

Fick sitta och frysa bakom en sten vid buss-skylten  (alla klädlager på),innan jag tillslut fick lift med nå tyska killar som jobbade i tunnlarna.

Des körde mej till Sjöfallet,där det var mycket varmare att vänta.Strax kom bussen,och jag åkte med  till Salto och bilade hem sen.

En lång tur:76 kartkiometrar.

Jättefint väder,övat mycket på att vada,gått fel,maten hade räckt ett par dar till.

Skönt med så lätt  packning,men jag saknade min kikare,på såna här turen ska den med trots sina 724 gram.

2-3 nätter på ensamtur är mer än tillräckligt,och då är det tur att det bara blir ett dygn utan telefonkontakt.