Jag och min Pixi tog en mini-fjälltur,både i rekreations- och träna gå och tälta-syfte.

Håkan släppte av oss vid Kassavareberget och vi gick upp för branten genom skogen.

Jobbigt för benen och varmt.

Det är björnrikt område så Pixi fick gå kopplad hela tiden förutom vid passage av fallna träd och sånt.

Upp mot den fina fjällheden,men som vanligt går jag en hel del i vide och ris.

Så småningom kunde vi följa "pensionärsleden"/gamla Poststigen till Kvikkjokk.

Kom fram till den plats jag tidigare tältat på med vy över Pårtefjällen,Tjuolta,Luottolako.

Det är fint där,med torrbacke,mjuk vitmossa och en liten bäck som slingrar,och god överblick över omgivningarna.

Skönt bara göra kväll,kvällsfika och lägga sej innan det började regna.

Pixi var lite konfunderad över att sova i "tyghuset",men vi somnade gott till regn och vindar.

Jag vaknade av att regnet upphört,vinden avtagit och att Pixi småmorrade-utanför tältet;hade haft innertältet öppet för att det inte skulle bli så vamt,och hon hade krupit ut.

Tog in henne,men hon darrade och ville inte lägga sej.

Lika bra gå ut och kissa då;Pixi fortsatte småmorra och titta bortöver mot myrkanten.

Helt overkligt;där gick en stor ljus björn.

Kunde knappt tro vad jag såg.

JAG SER EN BJÖRN!!!

Den flöt fram mjukt och lugnt .

Lyfte upp Pixi i famnen,hon fortsatte sitt småmorrande och tittade hon med.

Tänkte ett ögonblick gå in efter kameran,men troligen skulle vi varken få en bild och samtidigt missa denna "magiska stund",så vi fortsatte se på den tills den gått ned mot andra sidan och försvunnit ur synhåll.

Troligen hade den inte vare sej vädrat,hört eller sett oss,men Pixi hade tydligt kännt dess närvaro.

Utan henne hade jag inte heller denna gång sett nån björn.

Detta är något jag drömt om;att få se en björn längre än ett kort ögonblick och i dess rätta miljö,och på ett så pass avstånd att jag inte skulle känna rädsla:

Tror avståndet var 200-300meter.

Vi la oss igen,drog denna gång igen innertältet;tänkte;få se om jag kan sova,eller om jag kommer att bli rädd över vetskapen att det finns en stor  björn här i närheten.

Men Pixi slappnade av och somnade intill mej,halvt i sovsäcken.

Vid femtiden började hon gå omkring inne i tältet ,vädrade åt motsatt håll.

Tog på henne sele och koppel och tittade ut,såg inget,och tänkte,att vi sover väl lite till,men hon ville inte lägga sej mer.

OK:då går vi väl.

Packade ihop,denna gång under sång (Mors lilla Olle naturligtvis) för ge oss till känna.

En fin morgon;inte soligt,men lugnt och varmt .

Inte ett spår efter nån björn,enbart älg och ren,och nån människa hade gått stigen före oss,trots att nyss snön tinat av.

Så småningom kom vi upp till raststugan på Snjerak.

Trots den tidiga timmen kunde jag inte låta bli att skicka några SMS och berätta denna för mej historiska händelse.

Så mycket som jag är ute,och dessutom där det bevisligen finns nallar,och först nu fått se en av dem.

Jag har ju sett "åtelbjörnar",och baken på en som slank över cykel,stigen mot Aktse,samt många både grizzly och svartbjörnar i Canada,men detta var första gången på hemmaplan. 

Kände verkligen att vi var på visit i björnens rike,och det var jag och vovven som skulle anpassa oss till lämpligt beteende.Inte störa.

Sen idag så var det nya bevis för att det finns björnar nära.

Kanske 50 meter från stugan,på andra sidan vägen vid vår gångstig hade en björn rivit upp kring rötterna på en stor gran,letade väl myror kanske.

Så nu när Pixi morrar "på ingenting" kanske det verkligen är nånting hon vädrar.