Igår var det dags att åka den årliga rundan runt Dundret i Gällivare.

Kallföre och bra väder.

Ska fortsätta att åka så länge jag kan göra det utan större anstränging.

Det finns de som åkt 40 gånger;jag uppnådde officiellt 15 gånger nu,fast en gång har jag åkt runt utan att komma med i statistiken.

Kvällens släck alla lysen-jippo var ju mysigt,men TV:n åkte på efter en halvtimme;missar inte Lisbet Salanders bravader.

På nåt vis var det tystare i huset;trots att ju både kyl och frys var igång.

Faktiskt tror jag att jag blir mer uppmärksam på att inte ha så mycket belysning på,gillar myslampor i fönster och så,de behövs när det är mörkt så länge på vintern,nu blir det tvärtom,vi behöver inga lysen alls på snart.

Och varför trycker jag på båda lysknapparna i ett rum när jag ser nog med det ena?

Tankeställare.

Flyger man över västeuropa ser man lysen och åter lysen.

Genom afrikanska kontinenten är det ännu få och mindre ljusa områden.

Förstår att de precis som vi vill ha möjligheten att se mer den mörka tiden av dygnet,helt klart.

Dieselaggregat,solpaneler,dragen elektricitet.

Fast nånstans förlorar man på det;vår mänskliga livsrytm rubbas med möjlighet och krav på dygnet-runt aktiviteter.

Vi här har privilegiet att välja;ljus eller stäng av frivilligt.

"Vi frilufsare" ägnar ju del av tid till just detta,när vi ger oss ut från den trygga (tråkiga) vardagen och låter naturens dygnsrytm bestämma åt oss.Utan elström,ett kort tag.

Man behöver stirra i lägereld,eller på en stjärnhimmel,norrsken,månsken,som inte döljs av samhällets alla ljus.

Likväl som den naturliga gryningen,då är det dags att börja vakna,oavsett om det är decembermörkt eller juniljust.