och den tidigaste jag nånsin får uppleva;det är flera hundra år tills den infaller så tidigt igen.
Med mammas stuga i Lappviken utanför Kvikkjokk som utgångspunkt för våra utfärder på skoter och skidor.
Kylan drog in genom timret,från golvet och otät dörr och fönster.Det är betydligt mer funktionellt med draget när det inte är midvintertemperaturer på ca -30.
Nu längtade jag efter min dunsovsäck i stället för min syntet,som brukar vara fullt tillräcklig inomhus.
Solen lyste grannt och värmde faktiskt en del framåt förmiddagen,så hundarna fick sin motion innan vi gav oss ut själva på skoter.
Det var gruvligt kärvt före och man fick inte en meter gratis,knappt ens på älven där snötäcket ändå blir tunnare av alla skotrar.
Skotrar;ja Kvikkjokk är ett skotereldorado på våren,och det är lite kul att läsa om alla som ska ut på äventyrliga skidfärder i Kvikkjokks omgivningar,då främst Tarradalen och norra Kungsleden.
Det är rätt civiliserat,med stugor,lätt att ta sej både bort och hem med skoter,och man träffar garanterat många längs lederna.Inget för ensamvargar med andra ord.
Då passar nog Tjuoltadalen bättre,inte så mycket trafik där när det inte är tillåtet får oss vanliga dödliga längre,men säkert finns nåt spår att följa,precis som det nog säkert gör i Rapadalen.
Med skoter är en körning på några timmar en något längre tur med hundspann, en riktig långtur på skejtskidor,och flera dar med pulka och turskidor.
Leden i Tarradalen är en bred motortrafikled där vi samsas alla skoter-skidåkare och hundspannsförare.
Först när man kommer högre upp kan den som vill välja att göra sina egna spår på fjället,men för mej som alltid skejtar är det toppen med alla fint pistade leder.
Kungsleden är normalt också tilltalande att åka på,men dels gick det ju så kärvt,dels är det smalt i början på norra Kungsleden,så åt det hållet blev det bara skoter denna gång.
Utsikten över "våra" sommarvandringsfjäll är superb.
Vy ovan mot Tjuolta-toppen och Tata,samt över Ivarlako och in mot Sarek.
Anmärkningsvärt är att vi träffar folk som jag tycker "jämt" är ute med skoter på våren,utrustade med GPS mm,men inte verkar ha en aning om vad de olika fjällen heter,knappt riktigt var de befinner sej och än mindre vet hur det ser ut när snön tinat bort.
De missar nåt,helt klart.
På påskafton tog jag en skidtur på kvällen och uppe på älven innan leden går upp på land höll ett par på att sätta upp sitt tält.
Det såg mysigt ut,och de var på glatt humör och fragade om de var på rätt väg mot Njunjes.
-javisst,i änden av berg nr två ligger stugan.
Jag tänkte en hel del på dem sen..Den kallaste natten man uppmätt så sent på året.
Nästa dag långt in på eftermiddan kom vi ner med skotrarna efter en runda mot Selekjokk och genom Rakasvagge ner till Njunjes.Då var dom precis på väg mot stugan,de frågade på nytt om de var på rätt väg.
Jag var tvungen och fråga hur det varit;jättekallt,-32,men de var så glada ändå,de skulle till stugan och steka rödingen som de köpt.
Vi åkte hem och hade stugmys.
Vår gamla mopp låg på sin renskinnstron,där trivs hon som en kung (eller drottning)
På annandan värmde solen mer än vanligt på hundrundan.
Håkan körde skoter och jag åkte skidor till fjället började ovanför Njunjes,det var inte lika kärvt,men nästan,som att åka i sand.
Var förbi STF-stugan och sen skulle jag gå över hängbron,för vi skulle till vårat rastställe bland tallarna på andra sidan.
Fick hoppa ned från hängbron,för påfarten var riven.Tur jag inte tappade iväg nån skida ner i vattnet.
Såg sen att de glada tältarna ännu var kvar i Njunjesstugan,kanske väntade de på varmare tältväder.men man kan ju lätt välja stugorna längs vägen.
En riktigt härlig lägerplats,vindstilla,värmande sol och bra med ved.
Här hade jag kunnat ligga och gona mej länge på renskinnet,men man måste ju hem innan det blir kallt och sen skulle vi ju tillbaka till Jokkmokk och vardagen också.
Till helgen har vi lyckats få husrum igen,hoppas på fortsatt bra väder och före då.
Och hade gjort en LITEN OMVÄG.