Under nåt dygn fanns spåret kvar,avtrycken där min fars alla skidmil tog slut.De karakteristiska avtrycken av skidskor i snön.

Ett par veckor till då vi och han säkert också insåg att denna gång gick det inte att återvända till ett värdigt liv med skidåkning,hundkörning,fiske,kaffekokning vid lägerelden.

Träning in i det sista.Stå upp och blicka upp mot berget där ljuset över backarna lyste en gnistrande vacker och kall vinterdag med både sol och fullmåne, och minuterna senare dra sina sista andetag.

Jag tror han var rätt nöjd,så såg det ut.Frid och ro.Gjort så mycket kul i sina dagar.Så är det gott att leva;man ska inte "låta arbetet inkräkta på fritiden".

Jag håller med till fullo.Det viktiga är liv till åren.Och gärna friluftsliv.

Till sommaren är det nån annan som får komma med båten när vi ska uppför Tarraälven eller över Saggat.