Om ett sommaräventyr i Kaukasus:
Vodka, päls och gråa kolosser till lägenhetsblock, det är vad många associerar med Ryssland. Att det finns grönskande berg täckta med blommor, mäktiga bergstoppar och pittoreska bergsbyar där invånarna gör sitt yttersta för att gästerna ska trivas är för många mindre bekant. Redan efter det korta stoppet i Moskva hinner vi konstatera att Ryssland är både vackert och fult på samma gång med de gråa betongklossarna till hus från kommunisttiden i kontrast till paradgatorna och det pampiga Röda torget.
För att ta oss vidare på färden steg vi upp med tuppen för att hoppa på flyget till Mineralnye Vody och ta sista etappen med bil till den lilla orten Cheget vid foten av berget med samma namn. Vi råkade ut för trafikstockning, för här ute på den ryska landsbygden är det tydligt att det är kossorna som är kungar av vägen, gatorna är deras hemmaplan och bilarna får snällt flytta sig.
Cheget som är vårt hem de kommande dagarna är en liten bergsidyll, omringad av snötäckta toppar där små gummor står på torget och säljer hemstickade mössor, vantar och ulltröjor.
Under de första dagarna gör vi acklimatiseringsturer uppför de närliggande bergssidorna. På turen stiftar vi ny bekantskap med några entusiastiska och pratglada ryssar. Att språkbarriären var massiv och vi inte riktigt förstod ett ord ryska var inget hinder i samtalet, i alla fall inte för dem. Ryssar på fjälltur är minsann glatt och trevligt folk!
I ryggen hade vi hade snötäckta toppar som gränsar mot Georgien och framför näsan turens mål, Elbrus. Stämningen i gruppen var god, på en sån här vacker plats är det svårt att göra något annat än att njuta. Bergen blomstrar, det är värmebölja och runt 30 grader varmt. Innan det är tid att vända och gå ner för berget tar vi en siesta i skuggan.
Så småningom är det tid att lämna vårt bekväma boende i Cheget och förflytta oss till vårt nya hem, containrarna i base camp på 3900 moh. På flyttdagen efter frukost lastade vi bagar och mat på gondolliften. Just denna dag då flyttlasset går byttes det vackra sommarvädret hastigt ut mot regn och blåst, så vi fick en gyllene möjlighet att testa Gore-texen för allt vad den håller. Väl "hemma" i barackerna på var det fint att värma sig i sovsäcken en stund och lyssna på vinden utanför.
Dagarna i base camp använde vi till att känna på höjden och utrustningen. Den mest krävande turen gick till Pastukhov rocks 4705 moh där vädergudarna satte oss på prov. Vi satte på stegjärnen utanför barackerna och började färden uppöver backen. Snart mötte vind och hagel oss och slog mot ansiktet, de soliga dagarna vi hade i början av turen kändes just nu bakom våra googles och balaklava väldigt långt borta. Sista biten var brant så här fick vi ett gyllene tillfälle att öva med isyxan. Alla klarade dagens tur fint så förutsättningarna inför den kommande toppstöten var mycket goda.
Väl nere i barackerna väntade varm dillsoppa och sallad som vår duktiga kock Olga lagat åt oss. Dill är en krydda som ryssarna verkar ha varmt om hjärtat, hitintills hade det inte gått en dag utan att vi ätit något som innehåller dill. Vi hoppades på att dillen har gynnsamma egenskaper som kommer att få oss att må som kungar och drottningar på toppen av Elbrus.
Natten innan toppstöten var det blixtar och dunder, de allra flesta vaknade av en hög "kaboom" smäll mitt i natten, det lät som om blixten slagit ner i base camp. På morgonen konstaterade vi att trots natten oljud var ingen skada skedd. Dessutom var hela världen lite vitare än vi mindes den igår, det hade snöat!
Vår ryska guide Gia har varit på toppen av Elbrus hela 108 gånger (!), Europas tak ser han med andra ord som sitt andra hem, vi är i trygga händer. Planen för toppstöten var som följer: Lördag klockan 02.00 samlades vi i matbaracken, åt "frukost" och gjorde oss klara för avfärd. Klockan 03.00 hoppade vi på Snowcaten som tog oss upp till ca 4700 moh, därefter började vi turen till fots mot toppen med stegjärn på fötterna och isyxa i handen. Vi fick känna vinden bita i kinderna, det var brant och bitvis kastvindar som gjorde det tungt att gå rakt utan att falla.
Efter många timmars hårt jobb och en hård match mot berget och vinden stod klockan 09.00 (svensk tid) 17 av 18 Hvitserkare på toppen av Europas högsta punkt. Utsikten över Kaukasus var magisk från toppen. Trots tuffa förhållanden var alla eniga om att det var en fin bestigning som bjöd på en rejäl utmaning och att Elbrus är toppen!
