På lördag kl.1615 går planet till New dehli eller rättare sagt till munchen för byte till New dehli. Nu är det dagen innan...ni vet .....har jag med mig allting, pass, vaccinationer, visum, packning. Nervöst.
Vi ska till delstaten "Orissa" för att hämta hem våran flicka som är 2,5 år gammal. Vi har hållit på med adoptionen i över två år och snart är det äntligen över. Alla papper och granskningar är klara...Vi är godkända av både Svenska och Indiska myndigheter.
Lördag 3/5
Nu har dagen kommit, idag ska vi åka, sista förberedelserna, trippelkollar allting och ändå känner man sig osäker. Har jag missat någonting. Nåja Det går nog bra, allt går att lösa. Min 8 åriga dotter som ska följa med på resan är riktigt nervös och det förstår jag, hon har bara åkt flygplan till Göteborg innan, och det enda land som hon varit i förutom Sverige är Finland. Det är mycket för henne nu.
nu bär det äntligen av
Sådär ja! Nu är klockan snart dags att åka till Arlanda. Nervositeten ligger som en hinna över oss och i huvudet råder ett slags ordnat kaos. Vi har snart vår kära dotter/lillasyster i vår famn. Imorgon kommer förhoppningsvis några nya rader och då har vi med oss upplevelser från våra första steg i fytiogradig obeskrivlig hetta på indisk mark. Jippi!!!! Hörs senare
Idag fick vi antligen traffa varan dotter.
Idag var den stora dagen. Antligen skulle vi fa traffa Lovasini. Vi satte oss i taxin tillsammans med socialarbetaren som skulle visa oss till barnhemmet.
Farden till barnhemmet var bara den en fantastisk upplevelse. Korfallt vad ar det ? Bilar (Kalle anka bilar) trehjulingar, motorcyklar, cyklar, manniskor, alla utnyttjade dom vagen.
Stand pa varje meter gata, nagon salde gurka, en annan hade notter som speciallitet. Allt var som ett fyrverkeri av farger. vagarna var malade, husen var malade, bussarna var malade. En explosion av pasteller.
Vi kom till slut fram och blev inforda i ett rum dar dom sa att vi ska vanta medans dom gorde iordning ett annat rum. Helt plotsligt stod hon dar. Varan dotter...sa vacker, sa sot. Hon tydde sig direkt till oss vilket vi kande oss valdigt glada over. Hon var sa fantastisk, kom och kramade oss, holl oss i handen, lat oss vara med i lekarna. Vi njot av varje sekund och kande oss som stolta foraldrar. Tiden gick och det var dags for att saja adjo..for idag. Vi far henne i varan vard tidigast tors.
Taxi hem pa kvallen, stannande till far att kopa vatten, Kossor och losa hundar gick forbi bilen, manniskor stirrade pa oss.
Geta badade i poolen jag och Malin satt och njot en Kingsfisher??????? Orissa ol.
Avslutade kvallen med att ata pa kinesisk restaurang. Blev pa lurad till foratt tiger rakor samt nagonting med lamm till huvudratt... Men det var gott.
Farden till barnhemmet var bara den en fantastisk upplevelse. Korfallt vad ar det ? Bilar (Kalle anka bilar) trehjulingar, motorcyklar, cyklar, manniskor, alla utnyttjade dom vagen.
Stand pa varje meter gata, nagon salde gurka, en annan hade notter som speciallitet. Allt var som ett fyrverkeri av farger. vagarna var malade, husen var malade, bussarna var malade. En explosion av pasteller.
Vi kom till slut fram och blev inforda i ett rum dar dom sa att vi ska vanta medans dom gorde iordning ett annat rum. Helt plotsligt stod hon dar. Varan dotter...sa vacker, sa sot. Hon tydde sig direkt till oss vilket vi kande oss valdigt glada over. Hon var sa fantastisk, kom och kramade oss, holl oss i handen, lat oss vara med i lekarna. Vi njot av varje sekund och kande oss som stolta foraldrar. Tiden gick och det var dags for att saja adjo..for idag. Vi far henne i varan vard tidigast tors.
Taxi hem pa kvallen, stannande till far att kopa vatten, Kossor och losa hundar gick forbi bilen, manniskor stirrade pa oss.
Geta badade i poolen jag och Malin satt och njot en Kingsfisher??????? Orissa ol.
Avslutade kvallen med att ata pa kinesisk restaurang. Blev pa lurad till foratt tiger rakor samt nagonting med lamm till huvudratt... Men det var gott.
dag tva med var kara Lovasini
Namaste!
Sa nu ar var andra dag med var Lovasini snart till anda. Dagen borjade langsamt i denna 44-gradiga hetta med en frukost mixad av kontinental och indisk inspiration. En roomservice-lunch senare aker vi i var 'tack gode gud' AC beskaffade bil med en underbar icke engelsktalande chaffor. Har bokar man bil+chaffor som kor en dit man vill och sedan vantar tills man vill tillbaka. I flera timmar vantade han saledes pa oss utanfor barnhemmet.
Motet med Lovasini var forstas fantastiskt, men hon var alldeles nyvaken sa det tog over en timme innan hon lossnade. Vi lekte och skojade och var tillsammans med de andra barnen. En ovardelig erfarenhet att fa tillbringa tid pa ett barnhem och mota dessa barn. Barn med hopp om livet, en stor gladje och glimmrande, vadjande ogon. Manga av de vet precis vad som galler och vi blir flitigt uppvaktade. Personalen ar oerhort varmhjartade och vi har fatt vanner for livet. OJ vad vi ar priviligerade.
Strax innan vi skulle aka hem igen sankte sig morkret over oss: OVADER! Indiskt sadant som sa mycket annat i detta land ar till ytterligheten. Farden hem blev valdigt obehaglig. Osregn och en oerhord storm som pa nagra minuter rev ner bade trad och plattak. Forrodande! Vi kom hem oskadda och kanske ger oss regnet lite svalare vader. Med hopp om en fantastisk morgondag!
Jag (Micke) maste ocksa beratta lite om Indierna. Alla verkar hela tiden ha nagonting att gora. Det pagar nagonting hela tiden. Vid bensinmacken ar fem stycken Indier redo vid varje pump. Vid hotellreceptionen kan det sta en som verkar ha som jobb att oppna dorren, en annan ska ta bagaget och tio stycken till star vid receptionen redo for.....jag vet inte jag. Betalningen ar en helt annan sak i Indien. Alla ska ha en slant.......for att ha oppnat dorren, burit in olen eller maten, kvallsstadat pa rummet....utan att vi bett om det. Taxin kan helt plotsligt kora in pa bensinstationen och vilja ha 1000 rupier for bensin. Han tankar for 300 och kor oss sen vidare. Trafiken i Indien eller rattare sagt i Bhubaneswar ar en berattelse bara den. Bilbalte vad ara det. Det viktiga ar att det finns air condition.
Lovasini idag var tuffare, men efter en timme strackte hon efter mig, med sina sma pluttehander strackte hon efter mig. Tittade mig djupt i ogonen och visade...bar mig pappa.
Lovasini blev mot slutet valdigt ledsen och ville tillbaka till trygheten.......sitt rum..hennes enda trygghet. Det har kommer att bli tufft. bade for henne och for oss
Sa nu ar var andra dag med var Lovasini snart till anda. Dagen borjade langsamt i denna 44-gradiga hetta med en frukost mixad av kontinental och indisk inspiration. En roomservice-lunch senare aker vi i var 'tack gode gud' AC beskaffade bil med en underbar icke engelsktalande chaffor. Har bokar man bil+chaffor som kor en dit man vill och sedan vantar tills man vill tillbaka. I flera timmar vantade han saledes pa oss utanfor barnhemmet.
Motet med Lovasini var forstas fantastiskt, men hon var alldeles nyvaken sa det tog over en timme innan hon lossnade. Vi lekte och skojade och var tillsammans med de andra barnen. En ovardelig erfarenhet att fa tillbringa tid pa ett barnhem och mota dessa barn. Barn med hopp om livet, en stor gladje och glimmrande, vadjande ogon. Manga av de vet precis vad som galler och vi blir flitigt uppvaktade. Personalen ar oerhort varmhjartade och vi har fatt vanner for livet. OJ vad vi ar priviligerade.
Strax innan vi skulle aka hem igen sankte sig morkret over oss: OVADER! Indiskt sadant som sa mycket annat i detta land ar till ytterligheten. Farden hem blev valdigt obehaglig. Osregn och en oerhord storm som pa nagra minuter rev ner bade trad och plattak. Forrodande! Vi kom hem oskadda och kanske ger oss regnet lite svalare vader. Med hopp om en fantastisk morgondag!
Jag (Micke) maste ocksa beratta lite om Indierna. Alla verkar hela tiden ha nagonting att gora. Det pagar nagonting hela tiden. Vid bensinmacken ar fem stycken Indier redo vid varje pump. Vid hotellreceptionen kan det sta en som verkar ha som jobb att oppna dorren, en annan ska ta bagaget och tio stycken till star vid receptionen redo for.....jag vet inte jag. Betalningen ar en helt annan sak i Indien. Alla ska ha en slant.......for att ha oppnat dorren, burit in olen eller maten, kvallsstadat pa rummet....utan att vi bett om det. Taxin kan helt plotsligt kora in pa bensinstationen och vilja ha 1000 rupier for bensin. Han tankar for 300 och kor oss sen vidare. Trafiken i Indien eller rattare sagt i Bhubaneswar ar en berattelse bara den. Bilbalte vad ara det. Det viktiga ar att det finns air condition.
Lovasini idag var tuffare, men efter en timme strackte hon efter mig, med sina sma pluttehander strackte hon efter mig. Tittade mig djupt i ogonen och visade...bar mig pappa.
Lovasini blev mot slutet valdigt ledsen och ville tillbaka till trygheten.......sitt rum..hennes enda trygghet. Det har kommer att bli tufft. bade for henne och for oss
var tredje dag med Lovasini
Dagen borjade med ett dopp i poolen som nastan var lika varm som luften dvs upp emot fyrtio grader. Efter det fard mot Cuttack. Dar dagen var fylld av grat och stor gladje. Kvallen avslutades med var van Madhu och shopping, dar man blev uttittad vilket man blir har. Vanliga, nyfikna och stirrande blickar vart man an gar. Greta gor succe overallt och blir ofta kallad 'Doll'. Imorgon blir vi antligen fyra pa riktigt. Pa aterseende kara vanner
Skjortan blir genomblot direkt efter duschen.
Eftersom vi lyckats pricka varenda sovstund sa valde vi den har dagen att komma en timme senare, Lekstunden skulle borja direkt tankte vi.
Dagen borjade med frukost tillsammans med familjen Hans och Maria som ska hamta sitt barn veckan efter oss. Darefter blev det lite pingis med Greta.
Vi kande att vi hann med lite shopping sa vi bestamde oss far att shoppa loss i den Indiska affaren `Bazar` nagonting?
Bara att fa taxi visade sig svart. Hotellet lyckades anda fixa en taxi som korde oss till shoppinghuset.
Vanstertrafik med tva filer.....men man haller sig i mitten da finns det plats far tre. Sedan tutar man....hela tiden. Kliver av och blir utstirrade (blir man hela tiden).
Shoppar lite skjortor, leksaker och Indiska klader till dottern och Malin.
Val hemma pa hotellet forbereder vi oss far resan till barnhemmet.
Samma chaffor...-Hello sir, how you doing......yes i`m fine. (fast pa indisk-eng) Det ar ungefar det han kan.
En timme senare sitter vi i ett vantrum pa barnhemmet och vantar, och vantar, och vantar.
Hon sover men hon kommer strax.
Malin fick bra kontakt direkt och fick ha varan dotter mestadels av tiden, Jag fick lite kvalitetstid ocksa.
Hem igen med varan tystlatna chaffor, mat pa Indiska restaurangen och nu skriver jag det har...valdigt matt.
Dagen borjade med frukost tillsammans med familjen Hans och Maria som ska hamta sitt barn veckan efter oss. Darefter blev det lite pingis med Greta.
Vi kande att vi hann med lite shopping sa vi bestamde oss far att shoppa loss i den Indiska affaren `Bazar` nagonting?
Bara att fa taxi visade sig svart. Hotellet lyckades anda fixa en taxi som korde oss till shoppinghuset.
Vanstertrafik med tva filer.....men man haller sig i mitten da finns det plats far tre. Sedan tutar man....hela tiden. Kliver av och blir utstirrade (blir man hela tiden).
Shoppar lite skjortor, leksaker och Indiska klader till dottern och Malin.
Val hemma pa hotellet forbereder vi oss far resan till barnhemmet.
Samma chaffor...-Hello sir, how you doing......yes i`m fine. (fast pa indisk-eng) Det ar ungefar det han kan.
En timme senare sitter vi i ett vantrum pa barnhemmet och vantar, och vantar, och vantar.
Hon sover men hon kommer strax.
Malin fick bra kontakt direkt och fick ha varan dotter mestadels av tiden, Jag fick lite kvalitetstid ocksa.
Hem igen med varan tystlatna chaffor, mat pa Indiska restaurangen och nu skriver jag det har...valdigt matt.
Antligen!
Idag var var stora dag och strax innan avfard blev jag Malin sjuk i lilla magen. F..n, vi som trodde vi klarat oss. Vi fick skjuta pa farden nagra timmar och missade saledes en trevlig lunch med nagra socialarbetare som arbetar pa barnhemmet. Synd men det var omojligt att fardas ut pa det indiska landet i 45 graders varme med brakande mage. Men sa kom vi dit och efter en stunds mycket rorande tid akta vi 'hem' med var Lovasini. Kvallen gick jattebra och vi somnade alla helt utmattade och fick sova riktigt manga timmar. Endag fylld av fantastiska, markliga och helt underbar stunder.
En hel dag pa hotellrummet
Idag borjade dagen ungefar vid fem i morse. Hm... En ny erfarenhet! Vi har idag mest varit pa hotellrummet och lekt, myst och trostat. Greta har gjort ett fantastiskt jobb och andra delen av dagen var Lovasini otroligt busig, lekfull och energisk. Hon och Greta fick manga fina stunder tillsammans. Imorgon bar det av till Delhi och vi ska lamna vart kara Bhubaneswar och alla de fina vanner vi knutit varma band till. Vi har inget turistande att ta med oss hem men for oss desto mer fantastiska och vardefulla minnen an vi nagonsin kunde dromma om. Vi lar atervanda VALDIGT snart.....
Till Delhi.
Idag bar det av till Delhi. Vi stannade till har för att hamta uppehallstillstand pa Svenska ambassaden. Resan gick ortligt bra och vi motte en fantasstisk trevlig brittisk kvinna pa Bhubaneswars flygplats. Framåt middagstid kom vi till vart hotell i Delhi och det var inte riktigt lika harligt som det i Bhubaneswar. Sa fort man klev av planet kande man att man var i en STORSTAD. Lovasini var otrolig hela resan och vi somnade snabbt alla fyra pa vart lilla hotellrum med ackompanjemang av flygplan, smattrande, tutande fordon och smallande dorrar.
Ambassad, hotellrum och samspel
Forst en skon biltur till Svenska ambassaden dar vi likt superstjarnor fick glida forbi de standigt narvarande koerna har i Indien. Efetr nagon stund och ett besok pa en kemtvatt dar vi tog fotografi pa Lovasini sa for vi till vart hotel dar vi lekt pa rummet och fixade sa vi kan komma hem en dag tidigare. Livet for fyra personer pa ett litet hotelrum ar inlangden inte gynnsamt och for var kara attaaring borjade talamodet sina och langtan hem att bli for stark. Sa... Imorgon bar det av till Sverige och antligen ar vi franmme vid vart mal! Efter sa lang tid...........
En lang dags fard mot Hamringe
Sa var var resa till anda. Dagen borjade med att vi blir vackta pa hotellet kl. tjugo over fyra. Da bar det av till Indira Gandhi International Airport. Hm..inte riktigt som pa Arlanda. Miljoner och ater miljoner pratande manniskor och koer vart du an gar. Dock inga stressande indier. De verkar vara experter pa inre frid. Nagot att ta lardom av, kanske for manga va oss vasterlanningar...Efter tiotimmars flygtid och ett byte i Munchen sa landar vi pa Arlanda som en lycklig och utmattad familj pa FYRA personer. Denna resa som mentalt startade for tva och ett halvt ar sedan har nu natt sitt fantastiska slut och pa ett satt precis borjat. Sa kara Indien: Med stor odmjukhet och en oandlig vordnad: TACK och pa snart aterseende!
17 maj
Hemma i Sverige igen. Varit hemma sedan den 14:e och nu är det bara att jobba med att skapa trygghet för våran lilla "Lovasini".
Än så länge funkar det över förväntan. Hon sover hela natten, äter ordentligt och leker med oss alla.
Viktigt är att jobba med rutiner.
Ha en trevlig resa och försök att njuta trots stress och nerver. Ni har en härlig tid framför er för det är nu det börjar. Resan mot det okända...
Att få barn ger en perspektiv på livet!
Grattis!!!!
Det ni gör är det finaste man kan göra
Ta det lugnt ni har ju Bosse som täcker upp på hemmafronten
Grattis!
/H