Det där  med uppfostran är ju inte lätt... 

Min dotter Maria är i  London och arbetar som aupair i en famlij  där barnen är 2 och 5 år. Hon trivs. Med familjen ,Med Livet i London, storstadens brus och lockelse.

Men vad hon längtar efter och det som de barn hon arbetar med aldrig får vara i

är en skog.

 Barnen har inga galonbyxor eller stövlar!!!! 

Hur kan det vara möjligt?? det regnar ju som bekant en del i london så visst vore det en bra ide.

 Hon längtar efter att vara ute i skogen och grilla korv. Jag har nog lyckats ge dem ,en längtan att vara ute ,med sig i livets ryggsäck. Det glädjer mitt friluftshjärta.Hon förstår det fantastiska med att hon fick gå på ett friluftsdagis.

Hon har lärt känna människor med andra värderingar och erfarenheter och upptäckt att de också går att ha ett utbyte med. Men  när hon följde en kompis att köpa modeskor på en affär där skorna kostade över 3000 kronor ,skorna behandlades som gudinnor. HOn kunde inte låta bli att fråga vad det var för specielllt med  de här skorna ,som var så dyra .Om de var särskilt hållbara,? av god kvalite?Fotriktiga? ja typ Haglöfs sa Maria frågande. (Man kan ju förstå hur den jämförelsen  har uppkommit hos henne.)

Det gäller ju att se de possitiva inverkningarna man ev kan ha haft på sina barn. Det förekommer ju att man man  blir varse andra saker som inte man är lika glad av att få föra vidare till den uppväxande generationen.