Vi kom till Ritsem i GOD tid till kvällsturen kl 19:00. fick tid att varva ned komma in i lugnet

Dåvar vädret lite mulet och regnet låg i luften.Vi var laddade redo att möta regn snö och hårdvind så tuffingar vi är.

Vi slog läger vid  bron över Vuojatädno. Det fanns lite mygg i luften  vilket man får vänta i björkskogen och det var väl inte den mest perfekta tältplatsen liteblöttoch så men vi ville komma i säng och ladda för vår första vandringsdag.

Vi somnade skönt på våra nya downmats och vaknade till en riktig kanondag.

Det blev en lätt vandring med Akkamassivet i öster som skänkte dramatik åt det annars så lågfjällslandskapet .Vi mötte mycket folk här,Mer än på resten av vandringen .Det kanske är många som tar sig till och  från Sarek den här vägen.

Den andra natten slog vi läger i närheten av  Kisurisstugan .

Även den kvällen hade vi lite mygg men jag tänkte att nästa natt lär vi ju ha lämnat  björkskogen och kommit upp på kalfjället och så ska de problemen vara ur världen .Min son är ingenstörre vän av myggen ,så halvsame han är,och får stora bulor och snarast panik när de anfaller

Vi vaknade nästa morgon och även då till en klar och fantastisk dag..

Lunch (egentorkad köttfärs och couscous,och någon färdig kryddmix till couscousen -jättegott)och bad i samevistet Kutjaure.

 Det var skönt där och vi blev sega i solen.Jag fick ta på mig min vindjacka och behålla den på hela resan.jag är extremt känslig för solen och  solskyddskräm hade jag missat!!!!!!!!!!!Men det funkade bra .Jag blev brun ändå!? VI gick i riktning motsolen med vinden i ryggen så någon kyla kan jag inte klaga på.Leden gick vackert längs en ås och på en lämplig sådan slog vi läger.

Gjordee kvällsfika

och det var medan vi väntade på att det skulle koka dom anföll ca20:45. Erik han flydde in i tältet.jag fikade ute med proteintillskott direkt  i chokladenoch mygg på in och utandning. Jag bestämde då att nästa natt skulle vi bo i stuga nästa natt

Vi vaknade och började vandringen .ännu en dag i strålande sol!!!!

Att vandringarna kan vara tärnade för utrustningen fick vi ett exempel på här. Mina kängor var verkligen i bra skick i jämförelse!

 Vi började komma in i vandringen.

Jag tänkte att det är kombinationen

av den totala "avstigingen" av den vanliga vardagen, den fysiska ansträngnigen, naturen  som DRABBAR en.Det som man fokuserar på är att klara dagens etapp till mat ,vila och sömn .Vandringen blir en meditation. Jag måste erkänna att jag grät av glädje många gånger under vandringen  dessa dagar  över att jag fick vara där och uppleva detta.

Till min stora glädje så tyckte Erik också om detta .Det är ett härligt sätt att umgås med sin 15-åriga son.

Jag bestämde mig för att försöka gå med någon av flickorna  nästa år

Vi paserade borarna och Jag måste flagga för fantastiska tältplatser där vid Vuojadno. Men vigickvadare mot Låddejokkastugan. Och DÄr blevdet ju också BAD(tack för tipset Britt).Rökt röding och kaka,

Vi njöt av matenoch denmyggfria miljön. Träffade trevliga människor .

vi vaknade till ännu en dag i solen. Planeradeatt tälta de nätter som var kvar.

Vi lunchade vid den fantasiskt vackra Miellädno.

Badade på plajan, Varför åka till Medelhavet?

Vi tältade högt på en jättevacker plats i närheten

av Arasjoluoktastugorna. Planen var då att tälta tidigt krypa in i tältet och det funkade men det var ju att bada bastu fram till solen kröp längre ner på himlen. Men vi klagade inte .Jag tänkte att nu kan man  ju inget göra än att ligga här . På morgonen tog jag på mig  alla kläder och gick ut och packadeoch Erik han packade detvi hade in i tältet sen gick vi enstund innan vi åt  frukost.

Det  gick,men vi beslöt att sova i stuga i Stalo.

Den sissta  dagen var åter  en vandring i ett magnifikt landskap.

Det var lätt att leva

Vandringen ner mot Stalo tog vi det lungt. NJÖT

SÅ gick vår vandring mot sitt slut.

Dagen efter väntade hellikopterfärd för oss båda för första gången

Vi var båda övertygade om att vi skulle återvända. Denna snabbgenomgång på 25 minuter av en vandring på 5 dagar var .fantastiskt kul.Men att det skulle bli en bit in i augusti 2009 var vi båda övertygade om.Vi kunde konstatera att  mina kängor hade stått pall.Menjag var glad att det inte var blötare för greppet i sulan var inte det bästa.Mina knän och fötter hade klarat de många stigningarna och utförslöporna.Mot snöstormar,regn och hård storm hade vi inte kämpat men mot mygg och stekande sol.Det visar det mångfacetterade i detta landskap.

Vi landade och i mitt huvud hade planerna på nästa års vandring börjat gro