För några veckor sedan skrev jag en text här på utsidan om de gruvplaner som finns i fjällen mellan Nikkaluokta och Kebnekaise. Jag fick många, utförliga och tankvärda kommentarer. De flesta delade min tveksamhet men för en del var frågan inte lika självklar. Därför vill jag försöka förtydliga vad som drivit mig att ta ställning mot gruvplanerna och bemöta några invändningar.
Filosofen Arne Næss var klättrare och fjällvandrarare. Förnuftet är för honom det som leder oss till rätt beslut och visar vad som är förenligt med våra djupaste värderingar och känslor. Ett förnuft utan en känslomässigt klangbotten och utan tydliga värderingar blir ihåligt. Det blir vad Næss kallar snusförnuft - sådant som är förnuftigt bara i ett mycket snävt perspektiv, men oförnuftigt sett i ett bredare, värdeperspektiv.
Om jag överför Næss tänkande på frågan om gruvor i obruten fjällmark kan vad som först kan tyckas förnuftigt ur ett arbetsmarknadsperspektiv, bli just bara snusförnuftigt i ett längre tidsperspektiv. Dels för att vinsten i arbetstillfällen är så relativt liten och kortvarig när den ställs mot den ödeläggelse i evighet av mark och vatten som en gruva innebär. Dels för att den typ av arbeten det handlar om hjälper lite eller inte alls att bygga upp ett ekonomiskt hållbart lokalsamhälle. Tvärt om riskerar gruvorna slå sönder turist- och rennäringen - två näringar med lång historia och en hållbar framtid.
Jag har blivit kallad naturromantiker när jag tagit ställning mot gruvorna. Det tror jag på sätt och vis är träffande. För detta är inte en fråga där fördelar och nackdelar enkelt och sakligt kan summeras. Istället tror jag det är känslorna som bäst vägleder förnuftet. Känns det rimligt att förgöra ett fjäll och riskera förgifta vatten för något hundratal arbetstillfällen i några år? Vad kan vi acceptera idag - och vad kan våra barn och barnbarn att förlåta? Gruvarbetare, renskötare och fjällvandrare har olika relation till berget, olika behov . Men jag tror att när vi går till våra grundläggande värderingar och till vår naturkänsla finns det mer som förenar än som skiljer.
Hur vill vi att fjällvärlden och Norrland ska se ut om, säg, hundra år? Jag önskar levande fjäll. Jag tror på en stark rennäring och jag hoppas att fjällen kring Kebnekaise fortfarande välkomnar gäster till glädje, gemenskap och eftertanke. Jag ser framför mig ett livskraftigt lokalsamhälle med meningsfulla arbeten. Bara så kan vi skapa ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. Bara så kan Norrland leva.
Om det är vad man vill så är de gruvor som nu diskuteras är ett steg i fel riktning.
Jag hoppas att under de kommande veckorna återkomma med korta inlägg om gruvornas ekonomi, konsekekvenser för vatten och fiske, och gruvnäringen sedd i ett historiskt perspektiv.
Den första texten kan läsas här: http://www.utsidan.se/cldoc/gruvhot-i-kirunafjallen.htm
Precis som du säger är vi mer komplexa än vad våra respektive särintressen kan få oss att tro. Just därför är jag hoppfull och tror att det finns mycket som förenar oss.
De flesta här är också friluftsmänniskor och den överlägset största friluftsgrejen är snöskotern. Många bor här bara för det., Snöskotern genererar en hel del pengar och tom arbetstillfällen i kommunen.
Kommunens fjällvärld är hårt reglerard när det gäller skotertrafik. Vi har största delen av fjällenvärlden inom nationalparkerna.
Många, företrädesvis boende långt utanför kommunen vill ha ånnu mer regleringar. Man vill naturligtvis ha tystnad när man besöker fjällen, men de allra flesta vill också ha service av olika slag.
Jag själv är inte skoterägare men jag har insett vilken betydelse snöskotern har för de som bor här uppe. När jag gör en fjälltur och vill ha tystnad så åker jag in i någon av parkerna. Där kanske jag hör någon helikopter eller skoter men det stör mig inte det minsta. Jag hr i regel vetskap om varför de är där...
Jag vill inte ha gruvor heller, de kan skapas någonannan stans, men inte just här nära mig och i MINA fjäll,,,,
Vad menar jag med det?
Jo, en gruva har stor betydelse för de små kommunernas överlevnad och ni som är emot gruvor kan väl komma med förslag hur dessa kommuner skall överleva i framtiden. Kanske har just du det förslag som räddar kommunen !!!
Jag vet hur en gruva påverkar naturen, jag vet hur ett kraftverk ser ut osv, Jag har under de senaste 40 åren förmodligen varit ute på fjället mer än de flesta som yttrar sig här, så jag vet precis va det handlar om. Jag efterlyser bara sanns och vett och FÖRSLAG på hur kommunerna skall göra/ställa sig.
Tyvärr kan man inte lita på företagen och deras löften. De förmedlar alltid en partsinlaga. De har tendens att bagatellisera riskerna och tro för mycket om sitt miljötänkande. Vid olyckor får samhället stå för den mesta kostnaden. Det är bra att de utvinnande företagens verksamhet kontrolleras och att tuffa krav ställs.
Som Fjällvinden m fl påpekar så finns mycket kvar att göra när det gäller turismens utveckling att genera arbete och intäkter. Det arbetas mycket på det, men mer behövs och det behöver gå fortare. Gamla traditioner som fjällvandring och turskidåkning har sina entusiaster (jag själv är en av dem) men det räcker inte på långa vägar. En hel del nya intressanta idéer har sett dagens ljus men det behövs många fler. Ishotellet var en unik idé, genial på många sätt. Turister kommer från hela världen till Norge (och även Sverige) och tittar på norrsken, unikt i världen. På Island lär valturismen ha blivit mer lönsam än vad valfångsten var. Och så vidare. Vilka fler spännande idéer väntar på att se dagens ljus?