Till Svenska gränsen
När jag passerat Bergen, blev kusten lägre igen och efter en period med hårda vindar, regn och en del dimma, blev jag belönad med åtta dagar av ofattbart vackert väder. Jag blev riktigt bortskämd av underbart varma dagar och ljumma nätter. Flera gånger om dagen gick jag iland för att ta mig ett uppfriskande dopp, strosa längs stränderna och bara njuta av livet.
|
Jag passerade det sista av oländig kuststräcka från Stavanger till Lindesnes och förbi den 300 meter höga klippväggen vid Ana-Sira i lugnt och vackert väder. Detta var verkligen en härlig tid och jag tog också tillfället i akt att besöka några av de större städerna här nere i söder.
När jag kom in i Skagerack, började det blåsa igen, men detta är en vänlig kuststräcka med mängder av öar och skogskantade vikar. Paddlingen kändes också lätt nu, när jag visste att jag hade klarat att uppfylla min dröm och med alla sinnen rusiga av lycka närmade jag mig den svenska gränsen.
Norska kusten en väldigt blåsig sommar. Det var inte den dröm jag planerat, men det blev en annan dröm som jag ändå kommer att minnas med stor värme och glädje.
Norge bjuder på en mycket vacker och färgstark kust med höga berg, övärldar, vågor –enorma när det blåser--, val, säl och mängder av fågel.
Hela sträckan tog mig 48 dagar att paddla och jag avverkade 2 750 kilometer, men detta är nästan genaste vägen. Man kan lätt utöka detta till 3 000 kilometer och ändå finns det då ett otal vackra fjordar kvar att upptäcka.
Jag var glad, min tur längs Norges kust var till ända. Jag vilade i två dagar och sedan tog jag mig an utmaningen;
Den Svenska kusten (På väg igen, In i Östersjön, Norrut, Öppen kust, Framme)