�n Kataja �r bel�gen cirka tio kilometer s�der om Torne�lvens mynning. P� �n finns tre riksr�sen, nr 65, nr 65a och 65b. En linje mellan de tv� sistn�mnda markerar inte bara gr�nsen mot Finland utan �ven Sveriges �stligaste punkt.
S�ndagen den 15 juni 1997 bl�ste en frisk ostlig vind �ver norra Bottenviken, emellan�t mullrade �skan och regnskurarna avl�ste varandra. 23 dagar tidigare hade jag sj�satt min kajak intill finsk/ryska gr�nsen i Finska viken, paddlat 1 263 kilometer l�ngs finska kusten i �nda tills nu soligt och fint v�der och n�rmade mig Haparanda och slutet p� f�rden.
Men innan den avslutande landningen ville jag passera och stryka t�tt intill Sveriges �stligaste punkt vid riksr�sena p� �n Kataja. Ostvinden pressade skvalpande sj� och v�gor mot den steniga stranden och lockade inte till landning. Ist�llet satt jag i min gungande kajak n�gra meter ut fr�n land och spanade intensivt in mot den l�gl�nta �n. V�xtligheten bestod mest av sly och buskar. L�ven var �nnu inte fullt utvecklade, vilket gjorde att jag just kunde skymta riksr�sena d�r inne bland stenar, tuvor och vegetation.
�nnu en regnskur b�rjade piska vattenytan. Jag drog �ter upp huvan som skydd och b�rjade paddla de sista kilometrarna mot Haparanda. Den allt starkare str�mmen fr�n Torne�lven gjorde paddlingen tung och saktade ned farten varf�r jag hade god tid att t�nka p� och planera n�sta l�ngf�rd.
N�r jag slutligen n�dde min gamla t�ltplats p� �lvstranden och hade ordnat nattl�ger, f�ll regnet allt kraftigare. De tunga dropparna smattrade p� �lven och tycktes perforera de st�ndigt r�rliga str�mvirvlarna.
Jim Danielsson