Så var det då dags att lämna Gotland för den här gången. Med många intryck, uplevelser och minnen i bagaget rullade jag sakta in på bildäck och surrade fast cykeln vid samma stolpe som på ditresan. När jag kom upp på passagerar däck satte jag mig på en enkel brits utanför cafeterian. När båten sakta började lämna hamnen kände jag hur det pirrade i hela kroppen och tårarna började rinna igen. Jag satt och smågrät praktiskt taget mer än halva resan tills en dansk resenär började prata med mig om cykeln och packningen han sett när jag gick ombord, hur långt jag cyklat och hur tungt det kändes. Jag gnuggade snabbt ur mina ögon och det började sakta kännas lite bättre.