Det var hit upp till denna vackra plats, som jag nådde under min första promenad i detta naturreservat. Det hade redan hunnit bli riktigt mörkt och stjärnorna tindrade vackert på himlavalvet, den gången för många år sedan...

"Gnistrande frostiga
med fruset ljus
Vintergatans böljor sköljer
stjärnor tätt som grus.
En blott är min.
Jag känner henne gott --
mitt ödes ljus av evighet,
mitt liv och min lott."