Vägen till El Toboso..där anses Dulcinea ( Don Quijotes älskarinna ) ha levt..
Album: Camino de Santiago / Camino de Levante -Sureste and Camino de Invierno ca 1250 km
Dag 12 29-04-2014 Las Pedroñeras - Mota del Cuervo - El Toboo 35 km
I Las Pedroñeras övernattade vi på den enda stället som var möjligt för oss. Ett vägghotell / B&B, och vi tvungna att gå nästan 45 minuter till, i värmen då vi gick först in till samhället medan. Vi gjorde alltså en onödig omväg i samhället. Det visade sig att B&B låg längs med motorvägen som vi precis följt (gick parallellt med). Nu var även 74 år gamle, Jean..med oss. Han gick visserligen mycket långsamt men kom alltid fram Vi hann i kapp honom.. En till skojfrisk fransman, som kom från samma ort som Kejsaren Dominique..Hur som helst bestämde vi alla 5..Japp.. att börja gå tillsammans, åtminstone första parten av vägen då vägen ur samhället, inte var så klart. Tråkigt men i Ljuset av dem senaste misstag vi gjorde, tänkte vi att det skulle kännas tryggare.
Vi träffades 0630 till frukost och 07oo var vi på väg. Vi stannade vid El Pedernoso..och köpte coca cola och glass. När vi lämnade byn och skulle fortsätta, hamnade vi lite fel..ett par kvinnor som körde längs vägen och såg att vi var på fel stig. Vi var ca 50 meter inne i en liten stig,..stod och kollade våra mappar. Kvinnorna stannade bilen häftigt och backade sin bil på den smala varma motor vägen.. och vi förstod att de ville nåt. Jag småsprang de ca 150 metrarna.. De frågade först vad vi var på väg..och sedan berättade att vägen/ leden till Mota del Cuervo..följer den landsvägen de precis kom ifrån.."gå den vägen snart kommer ni att se markeringarna.. Vi får inte ta grusvägen för att den leder ingen vart." Vi tackade , muchas gracias..Buen Camino, gracias.. ciao ciao..…"Que animo.." ( sisu på finska) var svaret. Sedan fortsatte vi längs vägen tills vi kom ca 1 km från Mota del Cuervo. Vi noterade att våra vänner lämnade till oss en speciell markering som dem själva har gjort för att vi inte skulle fel även idag. Dominique och Edward lade några tegelstenar och en papper med text för våra svenska vänner..följ den vägen häftigt tyckte vi.. (se nästa bild)
I Mota del Cuervo satt vi en stund och åt chorizzo, getost och drack kallt vatten och Schweppes Indian Tonic. Det var varmt. Vi vilade klart och skulle fortsätta sedan. Vi stoppades av ytterligare två kvinnor som ville fotografera oss efter att ha frågat oss vart vi var på väg och var vi kom ifrån. De var mycket imponerade..Vi kände en viss stolthet..glädje och framför allt fick vi förnyade krafter. Sådant uppskattning och hälsningar är oerhört viktigt..
(Logga in för att skriva en kommentar)
I Las Pedroñeras övernattade vi på den enda stället som var möjligt för oss. Ett vägghotell / B&B, och vi tvungna att gå nästan 45 minuter till, i värmen då vi gick först in till samhället medan. Vi gjorde alltså en onödig omväg i samhället. Det visade sig att B&B låg längs med motorvägen som vi precis följt (gick parallellt med). Nu var även 74 år gamle, Jean..med oss. Han gick visserligen mycket långsamt men kom alltid fram Vi hann i kapp honom.. En till skojfrisk fransman, som kom från samma ort som Kejsaren Dominique..Hur som helst bestämde vi alla 5..Japp.. att börja gå tillsammans, åtminstone första parten av vägen då vägen ur samhället, inte var så klart. Tråkigt men i Ljuset av dem senaste misstag vi gjorde, tänkte vi att det skulle kännas tryggare.
Vi träffades 0630 till frukost och 07oo var vi på väg. Vi stannade vid El Pedernoso..och köpte coca cola och glass. När vi lämnade byn och skulle fortsätta, hamnade vi lite fel..ett par kvinnor som körde längs vägen och såg att vi var på fel stig. Vi var ca 50 meter inne i en liten stig,..stod och kollade våra mappar. Kvinnorna stannade bilen häftigt och backade sin bil på den smala varma motor vägen.. och vi förstod att de ville nåt. Jag småsprang de ca 150 metrarna.. De frågade först vad vi var på väg..och sedan berättade att vägen/ leden till Mota del Cuervo..följer den landsvägen de precis kom ifrån.."gå den vägen snart kommer ni att se markeringarna.. Vi får inte ta grusvägen för att den leder ingen vart." Vi tackade , muchas gracias..Buen Camino, gracias.. ciao ciao..…"Que animo.." ( sisu på finska) var svaret. Sedan fortsatte vi längs vägen tills vi kom ca 1 km från Mota del Cuervo. Vi noterade att våra vänner lämnade till oss en speciell markering som dem själva har gjort för att vi inte skulle fel även idag. Dominique och Edward lade några tegelstenar och en papper med text för våra svenska vänner..följ den vägen häftigt tyckte vi.. (se nästa bild)
I Mota del Cuervo satt vi en stund och åt chorizzo, getost och drack kallt vatten och Schweppes Indian Tonic. Det var varmt. Vi vilade klart och skulle fortsätta sedan. Vi stoppades av ytterligare två kvinnor som ville fotografera oss efter att ha frågat oss vart vi var på väg och var vi kom ifrån. De var mycket imponerade..Vi kände en viss stolthet..glädje och framför allt fick vi förnyade krafter. Sådant uppskattning och hälsningar är oerhört viktigt..
