Dag 1, 18-04-2014 Valencia - Almusafes - Algemesi 38 km [ 45 ]
Morgonen 18.e kändes skönt. Vi gick ut, piga glada och självsäkra. Vi följde efter dem signalement vi noterade dagen innan och allt gick som det skulle..tills vi kom nära tågstationen. Vi missade uppenbarligen ett par markeringar och istället för att gå längs tågbanan, gick vi över den och hamnade flera km för långt inne på industriområdet. Detta innebar att vi tog en rejäl omväg. Vi förstod detta ganska snabbt. När vi kom till Massanassa, träffade vi Edward..en tysk man på sina bästa 52 år. Vi hälsade på och byte information...hälsade Buen Camino och gick vidare..
Vi träffades senare i Algemesi, men inte förrän vi stannade och åt, en rejäl lunch ca 1530 i Almusafes..Vi var trötta men bestämde oss att följa planeringen och bestämde fortsätta - dumt nog - i alla fall dem återstående 7 km -/enligt boken / till Algemesi där vi skulle övernatta, trots att vi var slitna. Ca1930 kom vi till Algemesi. Vägen tog aldrig slut..Vi noterade att distanserna i vår bok stämde inte alls.
Det var jättevarmt och Eva började känna sina fötter. Det gjorde även jag..De återstående 7 km, kändes som 17..och när vi kom fram fick vi tur nog, hjälp av en intressant person som berättade kort att han själv cyklat Camino med kompisar. Han tog oss till polishuset ( rutinmässigt på visa ställen) och sedan till Alberguet där vi träffades Edward igen och även en ny medvandrande kollega ... Kejsaren Dominique av Frankland.
Dominique tog bussen dit, (berättade han några dagar senare. Enligt hans guidebok skulle det bli en lång asfalterade väg och mycket industri..Han bestämde sig för att hoppa av denna dag och börja med enkel bilresa till Algemesi. )
Väl på Alberguet trodde vi först att det fanns någon/några fler än Edward / Dominique ty flera sängar sågs ut att vara upptagna. När Dominique kom lite senare / 21oo berättade han att det är hans saker och att han behöver.. a lot of space..och därför spred han sina saker på två sängar. Varför frågade Eva..Jo, svarade han Jag snarkar och det är störande för de andra. Eva svarade med " Jag snarkar också..fråga min man"..Dominique svarade utan att vänta...och med en stark fransk accent.. " Yes but I´m ze king.." Vi andra började skratta och här började en lång och rolig vänskap..och en första natt utan riktigt sömn.
(Logga in för att skriva en kommentar)