Det kan bli en känslosvallande upptäckt för en del,att blicka ut över de till synes oändliga fjällvidderna.
Jag har många gånger stått och beundrat dessa vyer,medan man snabbt torkar tåren som inte går att hindra,tränger fram.
Det är en alldeles speciell känsla,en mix av upprymdhet,glädje,trötthet och inte minst den melankoliska hemlängtan man får av det storslagna landskapet. Ändå så sitter det bara där,som det gjort i generation efter generation,det stora berget,tyst och obevekligt,mäktigt och respektingivande,men tryggt i sin tillvaro och så oerhört vackert.
Södra Fierras 9/8 2014