Skam den som ger sig! Nytt försök pâ Aconcagua 2010/2011!
Den här gângen var jag laddad upp över öronen, hade toktränat fysiskt och även flyttat mina mentala positioner rejält efter sommarens eländesresa till Muztagh Ata.
Vad gällde att komma upp pâ toppen sâ hade jag enorma marginaler. Det var verkligen en stroll in the park. Solo och alpin stil (ingen cashing av prylar eller mat osv).
Jag hade dock siktat högre, - jag satsade pâ att tälta pâ toppen. Ilskna parkvakter satte dock käppar i planen för en ensam tjej och jag var tvungen att gâ ner (mer om det i Annelibloggen "Tjenis penis").
Jag satsade dock pâ att gâ upp igen och väntade pâ att det dâliga vädret skulle lugna ner sig. Till slut kunde jag gâ uppât men dâ stängde de av berget över 5600 m för vädret skulle bli dâligt och de var rädda att turisterna skulle âka hem som de gjort vid en storm ett par veckor tidigare. Dâlig bisniss helt enkelt.
Jag väntade igen men efter över 5 veckor pâ stenhârt liggunderlag och hög höjd gav kroppen upp. Eller sâ tog jag slut mentalt och bara skyller pâ kroppen. Vilket som duger, jag var slut för den här gângen.
Jag är supernöjd ändâ med tanke pâ vilken progress jag gjort pâ alla fronter sedan âret innan. Heja, heja, heja!!!
Reseberättelse frân både 2009 och 2010/2011 kommer här pâ utsidan.
(Logga in för att skriva en kommentar)
Den här gângen var jag laddad upp över öronen, hade toktränat fysiskt och även flyttat mina mentala positioner rejält efter sommarens eländesresa till Muztagh Ata.
Vad gällde att komma upp pâ toppen sâ hade jag enorma marginaler. Det var verkligen en stroll in the park. Solo och alpin stil (ingen cashing av prylar eller mat osv).
Jag hade dock siktat högre, - jag satsade pâ att tälta pâ toppen. Ilskna parkvakter satte dock käppar i planen för en ensam tjej och jag var tvungen att gâ ner (mer om det i Annelibloggen "Tjenis penis").
Jag satsade dock pâ att gâ upp igen och väntade pâ att det dâliga vädret skulle lugna ner sig. Till slut kunde jag gâ uppât men dâ stängde de av berget över 5600 m för vädret skulle bli dâligt och de var rädda att turisterna skulle âka hem som de gjort vid en storm ett par veckor tidigare. Dâlig bisniss helt enkelt.
Jag väntade igen men efter över 5 veckor pâ stenhârt liggunderlag och hög höjd gav kroppen upp. Eller sâ tog jag slut mentalt och bara skyller pâ kroppen. Vilket som duger, jag var slut för den här gângen.
Jag är supernöjd ändâ med tanke pâ vilken progress jag gjort pâ alla fronter sedan âret innan. Heja, heja, heja!!!
Reseberättelse frân både 2009 och 2010/2011 kommer här pâ utsidan.
