Efter att ha upplevt de fantastiska scenerierna på Kaisekietj-tjåkkåh och i Miethjevagge var det nu dags att sikta mot nästa område - Fierrovagge. Vi lämnade så småningom vattendraget och tog riktning rakt mot SO och gick över Varvekjåkkå på bron.
Vädret hade nu försämrats rejält. Sedan någon km regnade det och blåste ganska hårt... och vinden ökade...
På flera km håll hade vi sett ett vitt "streck" på fjällsluttningen i den riktning vi färdades. Det visade sig vara Skiejakjåkkå.Vi följde den motströms. När vi kom upp till sjön (Skiejakjauratj) fick vindarna fritt spelrum. Det började bli svårt att vandra.
Vid sjöns nordvästra spets fanns några riktigt fina tältplatser, men - av någon anledning fortsatte vi. När vi nådde sjöns sydostligaste spets förstod vi att det var meningslöst att fortsätta. Blåsten var mycket hård och regndropparna kändes som nubb som träffade ansiktet.
Här fanns inte lika fina tältplatser, men vi tog första bästa som inte skulle översvämmas av vatten om regnet fortsatte.
Detta väder är det värsta jag slagit upp ett tält i. Det blev en rejäl brottningsmatch.Här gällde det verkligen att hålla i grejerna annars skulle de försvinna.
En stund efter det tältet var rest upphörde regnet och vi kunde torka våra kläder.
Även denna dag - den 30 juli 2010 - blev ju oväntat innehållsrik. Två sådana dagar efter varandra! Vad mer kan man önska?
Ett minne från denna dag var dock inte så ljust. Jag vill gärna dokumentera även "fulväder" på bild. Det tyckte inte min kamera om. Detta var den sista bilden den ville ta.