Unna Räita-stugan med Pyramiden i bakgrunden. Valde att vandra vidare efter några härliga timmar runt stugan. Kan fortfarande känna känslan i maggropen: "Kommer jag någonsin hit igen"? Första gången jag var här, under en ensamvandring med tält, blev det ett fantastiskt åskoväder med massor med regn. Låg i tältet och lyssnade på hur Tors hammare slog i bergen runt omgring. Vi var den gången några som till slut fick överge tältandet (vatten "överallt") och trycka ihop oss i stugan sex personer. Det var också en upplevelse. Har besökt platsen endast två gånger i mitt liv, men den har ett specielt rum i mitt hjärta.