Vi råkade gå rakt på denna svartbjörn nära Appalachian Trail, vid Blue Ridge. Tog bilden på mindre än femton meters håll; björnen gav inte mycket tid utan vände om och tittade en enda gång, lunkade sen lugnt vidare.
(Logga in för att skriva en kommentar)
-
2008-07-07 10:18
tunsta
-
Betyg: 4
Nervpirrande möte kan jag tänka ?
-
2008-07-07 10:37
Staffan Andersson
-
Betyg: 4
Häftigt möte!
-
2008-07-07 11:02
Mezzner
-
Betyg: 4
Appalachian Trail! Du var alltså nära - inte PÅ leden? Fast leden kanske är en semesteraktivitet som man inte direkt kombinerar med turistande i allmänhet ;-)!
Björn såg ju rätt snäll ut i alla fall. Känns dock som om björn i skogen, på bild, där björnen går att urskilja med automatik hamnar på minst betyg 4.
-
2008-07-07 12:08
thegedd
-
Betyg: 4
Visst är det nervpirrande ?
-
2008-07-07 12:27
Strykarräven
-
Tvärtemot mina förväntningar så fick jag aldrig "frossan", blev mest lite småextatisk (men hur hade det känts om den gått MOT oss istället?). Henriksson: Vi hade ställt bilen nedanför åsen som leden går på, och sen gick vi rakt igenom skog och snår 90gr mot leden, uppför åsen på vars krön Ap.Trail går. Så vårt mål var att efter 1,5tim bushwhacking ansluta till Appalachian Trail. På den leden ser man rätt sällan björnar här, pga turisttätheten.
-
2008-07-09 09:13
brigas
-
Betyg: 4
Vilken tur att få den att stå kvar för fotografering också.den är hyggligt stor?
Skönt att du inte bara måste leva storstadliv.
-
2008-07-11 07:31
thomalin
-
Betyg: 4
Cool bild!... ja... frågan är hur man reagerar när man möter björn... får man "frossan" eller är man cool och gör så som det skrivs att man skall göra? Men som sagt, det beror nog på åt vilket håll björnen väljer att ta sig vidare...
-
2008-07-11 17:25
Strykarräven
-
Så här var det: Jag såg något onaturligt svart i skogen framför mig (saker är sällan helt svarta i skogen; om jag reagerat på ngt svart är det ofta t ex en tjäder), trodde det var någon märklig myrstack, och stannade. Då rörde sig myrstacken, jag tog tre steg fram och såg björnen stå och blänga rakt på mig och min kamrat. Jag fotade en bild, sen vände björnen och gick lugnt ett par steg bort från oss, så jag hann fota björnrumpan. Så vände den igen och tittade på oss, vilket gav mig en sista halvsuddig bild. Sen var den spårlöst uppslukad av skogen, vi hörde ett prassel nere till vänster men inget säkert. Tre bilder blev det.