I år myntade vi uttrycket, hur ofta står vi här. Och det var efter att vi hamnade i ett ganska "lat" läge, som vi bestämde oss för en kvällspromenad, då vi gick till den närmsta högsta kulle. Bakom den fanns en ännu högre, och en ännu högre tills vi kom till den sista och när Mathias undrade om vi inte skulle ta den där högsta "där borta" blev det tyst. Sen konstaterade vi bara, hur ofta står vi här? Klart vi gick upp och vad fint det var!